fana. Ständsskilnaden är upphäfd, millioner bröder uro kallade till njutandet af lika borgerliga rättigheter och till sosterlandets gemensamma försvar. Det är en het kamp, en strid på lif och död, ett krig, som skall störta jättedespoten, hvilken hotar den europeiska civilisationen och folkens frihet. Gud skall välsigna vår sak! Fienden är orolig genom vårt hjeltemodiga uppror; vi måste derföre med ihärdighet och mod fullborda segern, och vi skola inom kort se hela Polens land befriadt från det skamliga tryckande oket. Tappre Wurschaus innevanare! Alundens icke edra sbroder, som först hade den lyckan, att utgjuta sitt blod för frihetens sak! Forbereden eder till den heta striden. med fienden, till hvilken J snart skolen bli kallade; ty nu måste vår lösen vara: Död åt sienderna! frihet åt fåderneslandet!Under detta upprop finnes det nya statsöfverhufvudets första kungörelse, hvari innehållas vissa föreskrifter om finanser och polis. Bland annat anbesalles den strängaste uppsigt öfver regeringens vänner och för böndernas bearbetning till provinsen afsända polistjenstemän. I den andra dagorden uppmanas de i Warschau sig onödigt uppehållande godsegarne, att genast återvända till sina gods och ynglingar under 18 år tillsägas att hälla sig på asfstånd från. striden. Den 9:de ryckte 2,200 man ryska trupper utan motstånd in i Sandomir. Insurgenterna derstädes hade dels flytt under natten och dels gömt sig. Från. Wien skrifves, att en cirkulärnote från Ryssland skall anmoda makterna om att strängt vaka öfver den polska emigrationen och sörebrå Österrike, att det visat alltför stort öfverseende med hänsyn till vapeninsmugglingen i Polen. Preussen har åtagit sig det hedrande uppdraget, att hjelpa Ryssland undertrycka revolutionen i Polen. Och det är detta samma Preussen, som yfves öfver den sjelfinbillade rollen att skola civilisera östern! Det är ett lumpet yrke, att sålunda göra sig till slagtaredräng. Vi hoppas i det rättas namn, att vestmakterna skola göra invändningar mot Preussens inblandning i ryska: Polen, allt på grund af den antagna non-interventionsprincipen. Då denna tillämpas af Frankrike, för att slippa hjelpa polackarne, bör den väl äfven tillämpas på ryszarne. CGCKV., Inom Frankrikes lagstiftande kår har ministern Billault d. 10 d:s, uti adressdebatten angående oppositionens ändringsförslag om att Rom bör utrymmas af de franska trupperna, förklarat, att Roms utrymmande strider mot Frankrikes intressen. Om de franska trupperna droge bort, skulle påfven inkalla österrikarne. Det kunde Frankrike icke förhindra, och Piemont (hvad betyder det, då Frankrike en gång erkänt Italien?) skulle ej vara i stånd att kunna göra motstånd med utsigt till framgång. Italien hade. genom sin organisation att välja mellan revolutionen och Frankrikes understöd. Kejsaren skall fortsätta sina försoningsförsök. — Oppositionens ändringsförslag förkastades och den i adressen; som angick Italien, antogs. i Inom Englands underhus har lord Palmerston d. 10 d:s försvarat regeringens beslut, att vilja afträda de joniska. öarne. Det är dock en naturlig sak, att man dertill måste inhemta det Joniska parlamentets samtycke och stormakternas medgifvande. Malta och Gibraltar skulle deremot England aldrig afstå. Från Mexico skrifves, att ett der allmänt spridt rykte vill veta, det 10,000 mexicanare ryckt ut från Puebla, samt öfverfallit och slagit 1,400 fransmän, af hvilka 200 skola blifvit dödade. Det säges äfven, att 8,000 man. mexicanskt rytteri öfverfallit under dimmigt väder Berthiers division vid Rio Sero; fransmännens förlust uppgifves till 1,600. Enligt ett annat rykte är Puebla öfverlemnadt åt fransmännen, och Tampico och Jalapa utrymda. Netoyork d. 31 Jan.: En unionsexpedition under Maclenard har landat vid Mississippistranden i närheten af Vicksburg. — Lagstiftande församlingen i Missouri har uttalat sig till förmån för slafvarnes emancipation. — Ett spanskt krigskepp har i närheten af Havana skjutit på en unionsångare. Senare. Post. . Preussiska regeringens beslut att intervenera i Polen till förmån för ryssarne (om telegrammerna bekräfta sig), skall utan tvifvel väcka stor indignation inom hela Europa, och preussiska deputerade kammaren skall hädanefter ej gerna kunna forttarande ignorera de 2 1 12 —