1 2 Insurgenterna 1 Råzimlerz (pa högra Weichselstranden i guvernementet Lublin), kommenderade af Zdanowicz, hafva lemnat denna stad och förenat sig, 2,000 man starka, med de insurgenter, som stridt vid Lubartow. äfven vid Stok i närheten af Siedlee har en träffning egt rum. Den vigtigaste af de senaste underrättelserna är ryska kårens nederlag vid Suchedniow, en plats vid vägen mellan Radom och Kielce. Från denna senare stad hade öfverste Czengiery utsändt tvenne kompanier infanteri och en sqvadron kavalleri på rekognoscering. Denna kår angreps af en afdelning insurgenter, under befäl af Langiewiez, och blef fullständigt sprängd. 400 ryssar tillfångatogos med vapen och hästar. På hela linien från Nowe-Miasto, Korczyn till Zawichost (längs gränsen till Galizien) blefvo gränsvakterna afväpnade. I podlaskiska kretsen har hela den mindre adeln gått öfver på upprorets sida. En af dessa skaror stod mellan Wegrow och Lapy vid jernvägen. Då en öfverlägsen rysk kår nalkades, upplöstes den i flera smärre afdelningar (kanske den af ryssarne utpuffade stora segern vid Wegrow). Vid Biala blef den af öfverste Nostitz längs vägen förda ryska kåren slagen efter en två timmars fäktning, och först då ryssarne erhöllo hjelp af den anryckande afdelningen, drogo de upproriska sig tillbaka till Janow. Det anmärkes mycket riktigt, att sjelfva den ryska depeschen, som säger, att de upproriska medtogo sina sårade, bevisar, att de polackarne hafva behållit fältet. Vigtigare måhända för en verklig ändring af de polska förhållandena äro de stora sympatier för Polens sak, som redan gifvit sig tillkänna inom såväl större som mindre länders representantförsamlingar. Ty genom dessa språkrör för den allmänna meningen inom landet skall Ryssland lära känna, huru landet ligger — och för den allmänna opinionen måste äfven alla ryssars sjelfherrskare böja sig. Enligt hvad förut blifvit nämndt, interpellerade i Italiens deputerade kammare Petrucelli angående Polen. Kammaren öfvergick till dagordningen, sedan ministeren lofvat, att instruera sin gesandt i Petersburg uti den mellan Italien och Ryssland bestående vänska pens intresse och i öfverensstämelse med liberala grundsatser. . : I Englands underhus har Hennessey frågat, om Österrike icke under Krimkriget lofvat understödja de allierade vestmakterna mot Ryssland, om dessa skulle vilja förklara Polens oberoende; lord Palmerston, sade han, hade upprepade gånger beskyllt Ryssland för fördragsbrott mot Polen, och likväl nekade England sitt samtycke, då Frankrike och Österrike ville uppträda för Polens rättigheter. Han ville föreslå en adress till kronan, för att tvinga Ryssland till att hålla sina ingångna löften . och fördrag. Polen har på ett exem! pellöst sätt blifvit misshandladt. Här blef en vidare diskussion afbruten tillfilje af ett sormfel... Tal. hade nemligen icke på förhand anmält sin sak. Han skall dock med snaraste återupptaga ämnet, huru mycket det än må besvära Palmerston, som aldrig kan rentvå sig från delaktighet i mordförsöken på den polska nationaliteten. Det har förut blifvit nämndt att tvenne medlemmar af Frankrikes lagstiftande kår talat till förmån för Polen, liksom att äfven ministern Billault låtit förstå, det Frankrike skall afhålla sig från hvarje inblandning i de polska angelägenheterna. Den ene af de tvenne talarne, Guyard-Delalain, omnämnde i få ord Polens delning, dess korta pånyttfödelse under Napoleon och anmärkte derefter: Jag behöfver icke säga er, huru sorgliga sakerna ställde sig år 1815. Polens olyckor äro samtida med våra egna. Då jag här omtalar 1815 års fördrag, mån j icke tro, att det sker, derföre att jag endast på dem ville grunda Polens oförgängliga rättigheter! men de kunna tjena till att visa, det min uppfattning, om man ställer sig på deras synpunkt, icke heller saknar historiskt berättigande. Wienertraktaterna åberopas vid hvarje tillfälle emot Polen, och detta land är derföre i sin goda rätt, då det till sin fördel åberopar dem. Den 1:sta artikeln i traktatsakten sade uttryckligen: Polen skall utgöra en stor stat under kejsarens af Ryssland spira, det skall styras efter polska lagar, och det skall ha en konstitution. Och i den 14:de art. heter det, att alla de polska provinserna, äfven de som stodo i ett beroende förhållande till Österrike och Preussen, att de gamla polska provinserna, såsom Podolien, Volhynien och Ukrän, skulle med hänsyn till deras handelsförhållanden styras efter gamla polska sedvanor och lagar. På den tid rådde den föreställningen, att alla de gamla polska provinser, som tillhörde Preussen, Österrike och Ryssland, ej allenast enligt fördragens ande, utan äfven efter deras bokstaf skulle betraktas såsom ett slags förbund i afseende på den civila lagstiftningen, administrationen, sjöfarten och handeln, i det A Jaa FR OVR KA 2