begifva sig utför backen. — Jo, — hon våga de ganska riktigt, och nedför bar det af mec ljungande fart ända till Hoppet nederst i backen och öfver detsamma, och med tvärsäker min och hållning stod hon nu der, hvarest så mången sprek Gut förut förlorat balancen. Men då fick hon sig också ett dånande hurrah — det första för dagen — från åskådarne, hvilka med ängslan betraktat den djerfva flickans lopp. Något dylikt hade man aldrig tillförene sett utföras af en flicka, och till på köpet en flicka på endast 16 är. Den modiga jäntan hade hos bestyrelsen skriftligen anbållit att få deltaga i skidlöpningen, ej för att vinna något af de utsatta prisen, ty dessa kunna endast vinnas af män eller Gutter, utan derföre, att hon ansåg, att i en trakt, hvarest konsten att kunna löpa på skidor är likaså nödvändig för qvinnorna som männen om de vilja sticka foten utom dörren, det äfven kunde vara af intresse att få se prof på en qvinnas färdighet härutinnan. Och heder hade hon af det prof på sin förmåga att använda skidor som hon nu ådagalagt! Vid den fest som efter vanligheten om aftonen firades till ära för dem som vid dagens kapplöpning vunnit prisen, gjorde man en insamling till en hedersgåfva åt den raska flickan, som visat sig stå så säkert på sina skidor. För omvexlings skull. En medelmåttig skådespelare, dock gerna sedd af publiken för sitt vackra utscendes skull, satte sig tillfölje häraf som oftast på sina höga hästar, som man brukar säga, och utgjorde alltid den inom sällskapet som förde oppositionens talan mot direktören, hvilken å sin sida svårligen kunde vara af med mannen, och derföre var nödsakad att balla god min i elakt spel. En dag hade den ifrågavarande konstnären fått sig en ny roll i ett större skådespel, men fann sig ej belåten med den kostym direktören för densamma gifvit bonom, hvarföre han på generalrepetitionen med stolt min och hållning kastade kostymen i ansigtet på direktören, tillkännagifvande att han ej ämnade uppträda i sådana paltor. — Denna gång kokade direktörens galla öfver och han utfor i vredgad ton: Hör på, herre, ni brukar eljest alltid att spela dåligt i goda kostymer, försök nu en gång för omvexlings skull att spela bra i en dålig kostym ! En demoraliserad soldat. I slaget vid Vicksburg möttes en stor och stark zouavsoldat, som tagit till benen, af en officer. Flyr du, din eländige hund, är du feg? ropade officeren och hejdade mannen med värjspetsen. För guds skull låt mig komma fram! ropade mannen, jag är icke feg, men ytterst demoraliserad !