Från Utlandet. . Hvad Polens angelägenheter beträffar, äro vi åter midt inne i ovisshetens och de hvarandra korsande apokryfiska berättelsernas virrvarr. Vinna sriskarorna seger på ett håll, blifva de deremot slagna på ett annät, och för dem mest nedslående är, att de blifva sprängda just på de punkter, der de stå hopade i någon större större styrka, såsom t. ex. vid Wengrow, något öster om Warschau, en timmas väg sydost om jernbanan Warschau-Petersburg, och likaså, enligt hvad telegram till G.-P. i går anförde, vid Bakanow (ej Wockarow) i guvernementet Radom nära Stobnica, ej långt från gränsen till Galizien. På senare stället skola insurgenterna stått 6,000 man starka under anförande af en baron Heidel, men blifvit alldeles i grund slagna. I allmänhet kan man taga för afgjordt, att ryssarne öfverallt vikit för polackarne i de smärre städerna och köpingarne, för att koncentrera sig i de större och derefter med öfvermakt angripa den ena orten efter den andra. Såsom förebådande olycka förspolackarne, kan äfven betecknas den misstro och oro, som börja visa sig i en mängd europeiska regeringskretsar, derföre att man fruktar, det rörelsen ej längre skall kunna hållas inom Polens gränsor, utan snart taga en större utsträckning. Den agitation, som redan börjat uppstå i Italien genom rörelsepartiet, skall, befara vi, ej bidraga att stämma Franktike vänligare emot revolutionen. Hvad äfven England framför allt icke vill veta af, är att det italienska rörelsepartiet åter börjar komma i verksamhet, ty det innebär faror för lugnets bibehållande i Österrike, och det ligger i Englands intresse, att hålla Österrikes styrka okränkt och obruten Det är ock med anledning häraf, som den österrikiska regeringen märkbart börjat luta till förmån för Ryssland. Sålunda skrifves i ett bref från Wien: Den österrikiska regeringen iakttager gentemot den polska revolutionen en mycket försigtig hållning och låter i den officiösa pressen framskymta, att de polska flyktingarne skulle röna ett vänligt emottagande inom österrikiska gränserna och icke bli utlemnade; äfven om militära åtgärder förljudes mycket litet i pressen. Men i sjelfva verket hafvå i Galizien och Krakau de mest omfattande mått och steg i all tysthet blifvit tagna, icke allenast för att afväpna insurgenter, som skrida öfver gränsen, utan äfven för att qväfva hvarje rörelse i deras frö. I Galizien hvila dessutom både den civila och militära förvaltningen i en hand; den har blifvit unförtrodd åt fältmarskalken grefve Mennsdorf-Pouilly, en man med sällsynt energie och beslutsamhet, hvilken skulle utan undseende inskrida och städse inskridit mot hvarje demonstration, Fastän landtdagen nu är samlad i Lemberg, vågar dock ingen offentligt taga parti för revolutioner: I polska frågan skulle grefve Rechberg på det beredvilligaste söka återställa intressenas konsolidarifet med petersburgorkabinettet; men furst Gortschakoff vill ej veta af Österrikes solidaritet. Inem deputerade kammaren i Turin har interpellation gjorts rörande händelserna i Polen och i allmänhet förmärkes mera lifaktighet än vanligt: på den klassiska halfön. Från Turin skritves t ex d 1 Febr. till Donausei