an dem han gick och 4 stod i, ty han bår lemnat alla sina saker i mina rum. Det är det besynnerligaste betcende i verlden! Gubben säg mycket allvarsam ut. Vet ni, mr Audley, sade han i det han förde handen betydelsefullt till pannan, jag tror ibland att Helens död haft en besynnerlig verkan på den stackars Georg. — Åh! sade Robert föraktligt, slaget träffade honom hårdt; mycket hårdt, men hans förstånd var så sundt som ert eller mitt. — Kanske skrifver han till er från Liverpool, sade Georgs svärfar. Han tycktes angelägen7att blidka den harm Robert kunde känna öfver sin väns uppförande. — Det borde han åtminstone, sade Robert allvarligt, ty vi ha varit goda vänner sedan den tid då vi voro tillsammans i Eton. Det är orätt af Georg Talboys att behandla mig på sådant sätt. Men äfven under det han yttrade detta kände han ett besynnerligt stygn af sjelfförebråelse i sitt hjerta. — Det är icke likt honom, sade han, det är icke likt Georg Talboys. Lille Georg börde detta. Det är mitt namn, sade han, och min pappas namn — den store herrens namn. — Ja, lille Georg, och din pappa kom i natt och kysste dig, när du sof. Märkte du det? — Nej, sade gossen skakande på sitt lilla hufvud. — Du måste ha sofvit bra bärdt, lille Georg, då du icke såg stackars pappa.