hafva sitt kloster, San Cervolo och andra öar. Nedanför våra fötter ligger Marcustorget. De mångfaldiga olika byggnadsstilarne derstädes, liksom på så många andra punkter i staden, äro särdeles lämpliga, att öfvertyga våra nymodiga arkitekter, det deras olycksaliga system af absolut regelmässighet rent af slår ihjäl konsten. Ilär står knappast något i rät vinkel, det ena monumentet liknar ej det andra, och hvilket intryck gör likväl icke det hela! Domen är byzantinsk, men dess pelare, kupoler, kapitäler och färger äro af de mängsaldigaste slag. Huru många gamla tempel i Grekland och Asien hafva icke måst skatta till denna byggnad, som likväl gör en så gripande och pittoresk effekt på åskådaren! Gudi lof, Marcuskyrkan är riktigt grundligt oregelbunden. Vi finna å facaden pelare af asiatisk porfyr och afrikansk marmor i olika färger, former och storlekar. Påminn er eröfringarne af Konstantinopel, Athen, Ephesus och andra städer i Levanten. De kunna vältaligt delgifva er litet venetiansk historia från lyckans dagar, och Venedig är för konstälskaren en helig stad, till hvilken en pilgrimsfart lönar mödan. Då dogen Pietro Orseolo ville bygga basilikan, förskref han konstnärer och arbetare från Orienten. Hvarje fartyg ur venetianska flottan, som for hem från Medelhafvet, måste taga med sig sten åt helgedomen. Denna kyrka skulle bli ännu ståtligare än St. Sofiakyrkan i Konstantinopel. Det ena fartyget förde marmorpelare och kapitäler från Korinth, det andra från Rhodos, det tredje från en annan plats etc.; utskärningar i elfenben, mosaiker, lampor, relikskrin, smycken och en mängd kyrkliga käril kommo från alla väderstrock. I tionde och elfte århundradet restes murarne, hvalfven och pelarne. Nu omgifves kyrkan utaf en en stor arkad med 128 bågar, hvilken är 220 sot lång. Republiken har fört många krig, slutit många förbund och fördrag, och dervid alltid tänkt på sitt Venedig. En dörr från Sofiamosk6en utgör ännu stora ingångsporten till Marcuskatedralen; äfven Palla doron vid högaltaret har tillhört en byzantinsk kyrka etc. Den österrikiska regeringen låter för närvarande vidtaga stora reparationer inom kyrkan; de voro också af behofvet högst påkallade. : Men vi lemna kyrkan, gå ut på Piazzetta och stiga i en öppen båt. Det är sent på eftermiddagen, luften är ej mera tryckande het, och hundradetals personer fara utpå promenad, fresco, såsom det kallas; man vill hemta svalka sedan siestan väl är öfver. Nu råder lif och rörelse på kanalen, och en herrlig höstqväll väntar oss; äfven månen visar sig, hvilken spelar en så stor rolli Venedig. Den, som ej sett staden vid månbelysning, saknar en stor njutning. Ljuseffekten är ofta magisk. Här tränger en klar stråle genom en trång gata eller under en bro och försilfrar vattnet; der hvilar skenet öfver en balkong och fönstren glindra; en kyrka är liksom öfvergjuten med ljus, och bredvid henne råder mörker i de trånga passen, dit ingen stråle banar sig väg. Men nog för i. dag, drömmande ligger jag i båten och lyssnar till gondolierens mystiska, halft romantiska berättelser ur Venedigs krönika, uppsnappar här och der de svaga tonerna frängen guitarr, som ackompanjerar något sydländskt glödande kärleksqväde eller refrängen i en inprovisators visa, låter blicken oväfva längs de höga husraderna och tänker på hemmet.