madonnan vid Helsingfors theater, fru Jacobs son född Lamberg, ett fruntimmer med god utseende och god röst. Hon var förut anställ vid P. Delands sällskap och gifte sig i Hel singfors med pianisten, f. d. accompagnatörer vid k. teatern hr Jacobsson, som i Helsing fors åtnjuter stort anseende såsom musik lärare. Ni har redan omtalat för edra läsare at gångposten Malln aflidit. Det var ett verk. ligt original till gubbe, må ni tro. Han hade varit kommissarie vid något regemente, mer tagit afsked från denna befattning, jag vet e af hvad skäl. Efter afskedstagandet hittade han på flera födkrokar, bland hvilka -gång-: posten 1836 eller 1837 ej var så oäfven Gubben, som var litet låghalt, stultade sjel bredvid sin i uniform med kask och en klocka i handen utrustade gångpost och mottog de bref man lemnade honom mot sex styfver extra, för besväret att slippa springa ned till Postkontoret. En gång narrade gubben NWallån hela Stockholm att dra på munnen; det var då han annonserade i tidningarne ungesär så här: Hädanefter kommer undertecknad att gå snedt öfver Hötorget — stackars gubbe han gick alltid snedt, han ville nu blott med annonsen tillkännagifva, att han öppnat en ny trafikled för gångposten. När breflädorna infördes förlorade Mallän sin törtjenst, men postverket belönade sedan gubben med en årlig gratifikation för hans uppfinning.Gubben Mallån var ej rådlös när det gällde att förtjena en styfver. Döden beröfvade honom ett hans barn. Hvad tror ni han gjorde? Jo han visade barnets lik ett par dagar i ett svartklädt upplyst rum, der unga gossar sjöngo psalmer — allt mot sex skillings entrå. Gubben Mallen höll också religiösa föredrag en tid, till de arbetande klassernas uppbyggelse, också mot 6 skillings entrå; men man ville ej låta uppbygga sig, gubben nedsatte då entråen till 6 styfver, men ändå lärer publiken varit så lagom talrik. Han hade, som ni ser, försökt litet af hvarje. Aldrig glömmer jag då jag kom promenerande på Skeppsholmsbron en morgon och fick se Mallån med en käpp i handen höta åt en mängd pojkar som kastade småsten på taket af hans Åsommarnöje. Detta sommarnöje var en liten segelslup, som låg förtöjd, med storseglet till tak, ett stycke från bron. Der bodde Mallän flera somrar och jag såg honom många gånger stiga ut ur Åsommarnöjet och sätta sig i båtens för, der han helt ogeneradt gjorde sin morgontoilett. Walfrid.