PLCLktkr. AU Iunnenalla 4 Öpecler 102,02 Bramm finsilfver, hvaraf visar sig, att med åsidosättande af det obetydliga bråket, jemförelsen mellan det föreslagna och det äldre myntet utfaller så, att det nya myntet med 2 procents tillägg motsvarar det nu gällande, så att liqviden af en Riksdaler Riksmynt, som bör gäldas efter den nu bestämda grunden, kan med det föreslagna myntet ske med 102 öre, 100 Rdr med 102 Rdr och 100 Specier med 102 Specier. I alla liqvider som uppgå till 50 öre, kan utan svårighet om icke en alldeles fullkomlig, likväl en fullt nöjaktig noggrannhet iakttagas och sällan skall väl någon förändring i myntet vara tillvägabragt eller kunna tillvägabringas, som tullständigare förenar afseendet på rättvisans fordringar med den nödiga enkelheten och beqvämligheten. Den förmån af ett lika, mynt i de Skandinaviska länderna, som icke bör förbises vid en förändring af våra myntförhållanden, skulle, enligt förslaget, icke kunna vinnas i annan mån, än att jemförelsen mellan det föreslagna myntet ooh det nuvarande Danska och Norska skulle blifva lika lätt, som med Hamburgerfiksdalern, så vidt för jemförelsen samma grund gjorde sig gällande, som i fråga om förhållandet mellan Preussisk kurant och Hamburger Banko, då den obetydliga skilnaden mellan det nya Svenska myntet och det Danska eller Norska icke i allmänhet fölle oss till last. Derigenom vunnes dock icke den omedelbara fördel att liqvider, der noggranhet måste ega rum, kunde mellan dessa länder ske med ett lika mynt. Detta kan således icke ernås utan att jemväl i Norrige och Danmark en förändring sker till likhet med den nu föreslagna: och då sannolikt samma skäl tala derföre, att dessa länders mynt bringas i förhållande till den Tyska Vereins-thalern, som här, torde ett förslag i syftning att åstadkomma en lika och gemensam värdemätare för alla de tre Skandinaviska länderna, under namn af en Skandinavisk Specie eller annan lämplig benämning, icke med ovilja upptagas af de Norska och Danska folkens styrelse och representationer. En större svårighet för denna förändring kan väl förefinnas deri, att det Norska och Danska myntets förhållande till det föreslagna, noggrannt iakttaget, skulle fordra, att vid liqvider med det nya myntet af äldre förbindelser, tillägget skulle utgöra I, 126 likasom att decimalräkningen icke är införd, så vidt jag vet, i något af dessa rikens myntsystemer, men sannolikt skola de stora fördelarne, som ett gemensamt Skandinaviskt mynt erbjuder, framkalla utvägar att undgå eller åtminstone i en väsendtlig grad minska denna svårighet, så att deraf icke skall uppstå hinder för förslagets tillämpning i hela dess afsedda utsträckning. Efter det en sådan öfverenskommelse blifvit tillvägabragt och utmytningen af det Skandinaviska myntet vunnit förtroende för noggranhet, torde anledning icke saknas för Regeringen att ingå sådant aftal med de Tyska länderna, att de särskilda staternas mynt erhåller en större användbarhet i den allmänna rörelsen; hvarefter först alla fördelar af förändringen skola kunna visa sig. Det blir ock då nödvändigt att vidtaga lika bestämmelser som de Tyska, med afseende å det förslitna myntets indragande. Med anledning af hvad sålunda i största möjliga korthet blifvit framstäldt, föreslår jag : att Rikets Ständer för sin del vill besluta: 1:o. Att den Franska grammvigten skall utgöra myntvigt och att 500 gramm finsilfver skall utmyntas till 20 Riksdaler Bilfver-Specie. 2:o. Att myntet skall bestå af 9 delar silfver och 1 del koppar, och alltså 18 Riksdaler Silfver-Specie i vigt innehålla 500 gramm. 3:o. Att myntets remedium i finhet bibehålles, men att remedium i vigten bestämmes i enlighet med här ofvan angisna grunder. 4:o. Att Rikets Ständers Banks sedelmynt, det nu utgifna, så väl som det, hvilket utgifves, intill dess förändringen vidtager, skall äfven derefter inlösas med silsver efter den nuvarande myntfoten. 6:o. Att, der utbyte sker af nuvarande sedelmynt mot det, som kommer att utfärdas efter det förändringen vidtagit, det förstnämnda inlöses med det nya sedelmyntet, med tillägg af 2 för hundrade. 6:0. Att enahanda grund gäller för liqvid af alla, vare sig Statens, korporationers eller enskildes förbindelser, som äro åtagna att fullgöras i nu gällande mynt, eller; som tillkomma, innan förändringen egt rum. 7:0. Att dessa bestämmelser skola träda i verksamhet, sedan Bankofullmäktige hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, det hinder dersöre å Bankens sida icke möter och å tid, som Kongl. Maj:t finner godt att bestämma samt 200 4