kunna skrifva en fabel, som ej skulle komma att stå efter de bästa. La Fontaines rika fantasi alstrat? Hvilken skada ändå att La Fontaine dödt utan arfvingar! — Så långt brefskrifvaren. Vi kunna dock upplysa att han till en del misstagit sig. Den fabel som förespeglat honom har redan blifvit skrifven. Florian berättar nemligen om ett fartyg som var stadt i sjönöd och som hade ombord en papegoja, hvilken man lärt att säga: det skadar ej det ringaste! Hungersnod drabbade besättningen, allt fjäderfä ombord hade blifvit slagtadt, endast papegojan återstod. Dock, nöden har ingen lag, och hon måste slutligen dela de öfriga bevingade kamraternas öde, men just som man vred omkring halsen på henne skrek hon i den mest ynkliga ton: Ådet skader ej det ringaste. Död genom krinolin. Man läser ofta sorgliga berättelser om olycksbändelser, vid hvilka krinoliner fattat eld och förorsakat eu ryslig död. En ny sådan olyckshändelse berättas nu af en korrespondent från Nizza. En stor bal gafs d. 14 d:s af en engelsk dam för kungen af Bayern och bland gästerna befunno sig en engelsk kapten Gordon med hustru och dotter, den senare en älskvärd flicka om nitton år. Kapten Gordon som var sjuklig reste hem förut, mrg Gordon samt miss Gordon först kl. half 3 på morgonen. Som natten var fuktig och kall gick miss Gordon fram till eldstaden, der man uppgjort eld till deras hemkomst. Vid en vändning fattade nedre delen af hennes klädning eld. Hon rusade till modrens rum och inom en minut stodo båda två i lågor. Kapten Gordon väcktes af deras rop och skyndade in samt blef äfven något bränd. Mrs Gordon blef allvarsamt skadad, men man har ej förlorat allt hopp om hennes vederfående. Miss Gordon deremot dog följande dag kl. 12. Hon tycktes ej lida svåra plågor efter de första, eburu hon blifvit rysligt illa bränd. — Tilldragelsen har väckt den smärtsamwaste bestörtning i staden och bör lända till en ytterligare varning för medlemmarne af det täcka könet, att vara försigtiga med ett så farligt plagg som krinolinen. Det tog skruf. En resande måste på en gästgifvaregård vänta ovanligt länge på hästarne. Gastgifvaren tröstade den olycklige den ena halftimman efter den andra. Men slutligen kunde han icke uthärda längre och utropade: ,,Om jag icke får hästarne inom en qvart, herr gästgifvare, så kör jag härifrån utan hästar, och ni får betala skjutsen! Uppskrämd af denna hotelse skyndade den förbluffade gästgifvaren sjelf ut i byn och återvände inom kort med de äskade hästarne. Förklaring. I åtskilliga städer är det taktäckare ålagdt att sätta upp ett varningstecken på hus, som de hålla på att täcka. De nyttja till signal vanligtvis en tafla med de derpå skrifna initialerna af deras namn. Så läste man en dag bokstäfverna 8. O. N. under takfoten af ett hus i G. En bonde undrade länge hvad S. OQO. N. betydde. Plotsligen föll en tegelsten ned midtför hans näsa och en röst från taket ropade i detsamma: Se opp, nöt! — ,,Jaså! nu vet jag hvad 8. O. N. betyder! fägnade sig bonden och gick. Så gerna. Hvad verlden är lustig — ja, mycket jag sett, Som denna min tro har besannat; Ibland till exempel så säger man ett, Men tänker bestämdt något annat. .Usch, fy! hvad jag afskyr de kalarne . . . hål Så suckar hvar giftassjuk tärna; Men kunde hon endast en friare få, Hon togen så grufligen gerna. Och kyssas — det vill ej en flicka, nej, men Hvad båtar mot udden att spjerna? Fast större ,filurer ej finnas än män, Man gör dem till viljes — så gerna. Hvar yngling sig höljer i brudsängens flor, Af kärlek? — ja visst — till en tärna, Men har hon fått mynt efter far eller mor, Han gör det nog dubbelt — så gerna. För henne allenast en slaf han vill bli Och ser ej åt titlar och stjerna; Men vinkar en bandstump, med lull lull uti, Han kryper och tar den — så gerna. Man skrattar åt ,modet på kjol eller rock, Ty löjliga a ,de moderna, — Men hur än man skrattar, så följer man dock Med modet så fasligen — gerna. Vår tid, så predikas, har dålig moral, I dygden finns mer ingen kärna; Men ack, den som håller de grannaste tal, Sig dåra dock låter — så gerna. Torgoch IIamnpriser. GOTEBORG d. 28 Jan. 1863. Hvete, godt, pr t:a 22 hb 24 rdr; d:o sämre pr t:a 19 å 21 rdr; råg pr t:a 17 rdr, korn pr t:a 11: 50; hafre pr t:a 7: 50; blandsäd pr t:a 9 rdr; ärter, malpr t:a 16 rdr; d:o kokpr t:a 20 2 21 rdr; hvetemjöl pr 12. 2: 67; kornmjöl Pr a