och möttes der af ett entusiastiskt mottagande. Regeringen, som var ifrig ester att motväga det skydd hertigen af Orleans något skrytsamt gaf honom, beställde porträtter af hertig de Berri och hertig dAngoulme, samt en Årevy af Carl X öfver trupperna på Marsfältet Han tilläts år 1827 utställa sin tafla öfver Arcolebryggan, samt fyra andra, bland hvilka voro Lavalettes flykt och den store oppositionstalaren general Foys porträtt. Vernet begaf sig straxt derefter till Rom, för att studera de italienska mästarnes verk. Under sitt vistande derstädes målade han tio taflor, af hvilka litografien för längesedan gjort allmänheten bekant med några, såsom -pe päfliga dragonernas fäktning med stråtröfvare, Röfvarens bikt, Judith och Holosernes, Prinsarnes arrestering i Palais Royal på befallning af Anna af Österrike.Kafaels och Michael Angelos möte i Vatikanen, etc. Vid sin återkomst till Paris år 1836 utställde han fyra episoder ur striderna vid Jena, Friedland, Wagram och Fontenoy. Straxt derefter erhöll han en beställning från konung Ludvig Filip på de stora målningarne i Constantin-galleriet uti Versailles, museum. Han gjorde några resor till Algier för att bereda sig till detta arbete, och studerade sina afrikanska ämnen på platsen, der de strider egde rum, som han skulle öfverflytta på duken. Han fullbordade detta verk på sex år. Tre episoder ur belägringen af Constantin, angreppet på Antwerpens citadell, Teniahs besättande?, bombardementet på San Joan dUlloa och några andra såsom Abraham afskedande Agar!, Kebecca räckande vatten åt Eleazar, och Lejonjagten voro alster från den period. Då dessa målningar blifvit fullbordade, erbjöd Ludvig Filip Vernet ett pärskap, hvilket han afböjde, hvarföre förhållandet mellan konungen och den store konstnären blef mindre godt. Kort derefter gjorde Vernet ett besök i Petersburg, der han särdeles artigt emottogs af kejsar Nicolaus. Han återvände till Frankrike efter hertigens af Orleans död, och hans förhållande till Tuillerierna kom snart åter på den gamla och vänliga foten. År 1855 målade han på åtta månader en stor tafla Smalahns eröfring och följande året slaget vid Isly-. År 1856 utställde han en episod at Roms belägring — bastionen n:o 9, hvilken blifvit litografierad. Förutom dessa verk målade Vernet en mängd porträtter, bland dem Napoleon 1, hertigen af Orleans, marskalkerna Gouvion S:t Cyr och Girard, Mac Donald, hertig af Tarent, och Oudinot hertig af Reggio, hertig de Fitz James, Ludvig Filip och hang söner, samt år 1850 presidenten Ludvig Napoleon till häst i uniform och följd af general Charngarnier samt sina adjutanter. Han lemnade en af sina bästa taflor till verldsutställningen i Paris 1855, och lade dertill några flera nya, Koleran ombord på Melpomene, Marskalk Vaillants porträtt, Det inre af en målares atelier (denna sista daterar sig från restaurationens tid) och Gudstjenst i fält. Den internationela juryn belönade honom med en af sina stora hedersmedaljer. Att hans lif var arbetsamt och verksamt framgår af den mängd konstverk han utförde. Militärer yttra sig med beröm öfver de omsorgsfulla och noggranna detaljerna i hans drägter, och förklara, att några af hans bataljstycken voro verkliga militäriska bulletiner. Nära nog alla hans verk hafva reproducerats af de bästa gravörer, och många utaf dem äro litogafierade. Han blef af Ludvig Filip utnämnd till kommendör af Hederslegionen 1842, och utvaldes år 1846 till medlem af de fria konsternas akademi. Det finnes ingen suverän furste på kontinenten, vare sig stor eller liten, som ej tillställt honom sina riddarordnar, några i diamanter, och vid ceremoniela tillfällen var hans bröst, så att säga, en stjernhimmel. Han bodde vanligen ijVersailles, der han hade en villa och jord. Hans vänner voro honom mycket tillgifna, och icke utan skäl. Han var gästfri, gifmild och frikostig mot alla, som behöfde hans hjelp. Han har afliditrik på rykte och ära, efterlemnande, såsom det säges, en ansenlig förmögenhet. Han hade ej någon son, och hans enda dotter gifte sig år 1844 med målaren Paul Delaroche. Hon dog barnlös år 1845, så att familjen Vernet utslocknat med Horaces död.