de fem åren förflutit skall ni få kapitalet till denna ränta. — Hvad fordrar ni af mig i utbyte mot dessn summor? frågade Johann-Maria, troende sig offer för en elak dröm och ansigte mot ansigte med en ond ande, som ville köpslå om hans själ. Ni skall gifta er omedelbarligen. — Hellre eländet, hellre döden än att vara otrogen mot Gretchen! utropade skolmästaren. — Nåväl, ni skall gifta er med Gretchen, men inom fjorton dagar. Dessutom skall hvarochen af edra afkomlingar bära samma dopnamn som ni, Johann-Maria. Gift er emellerlid genast med Gretchen! — Hennes far vill ej låta mig få henne. — Hvem är då hennes far? — En rik mjölnare i byn. — Hennes far skall gifva med sig, då han får veta att ni är rik liksom han. — Hvilka äro edra öfriga vilkor. — Hvarje dag skall ni egna sex timmar åt att teckna ert namn under papper som jag skall lemna er. — Och hvad vill ni göra med dessa namnteckningar? Intet som ni beböfver frukta för, men jag kan likväl ej omtala det förrän ni undertecknat kontraktet med mig. I detta ögonblick hörde man bullret af en portchas, som stannade framför byddan. En liksom den förre i kappa inhöljd man nedsteg häftigt ur åkdonet, skyndade in till Johann-Maria och yttrade till honom: — Gifve Gud, såväl för er som min skull, att jag ej kommer för sent. Huru mycket bjuder denne man er? — Tre hundra thaler. — Jag erbjuder er sexhundra. — Och jag nio hundra. — Och jag femton hundra. — Och jag två tusen. — Och jag tre tusen. Den andre ryckte af sig håret i sin förtviflan. — Ni skall genast få kapitalet till tre tusen thalers ränta. — Här har ni detsamma jemte tusen thaler i gratifikation, svarade den andre, i det han ur sin ficka drog en plånbok fullproppad med sedlar. Jag betalar kontant, då deremot den andre ej är nog rik för att göra det. — Men hvilka äro då edra vilkor? — Desamma som min medtäslares: giftermål genast, manliga afkomlingar, hvilka alla skola bära namnet Johann-Maria, och användande sex timmar om dagen på att teckna ert namn. — Hvad vill ni då göra med dessa signaturer ? — Gif mig ert bedersord på att antaga mitt anbud; derförutan kan jag ej meddela er en hemlighet af sådan vigt. — Jag ger er det. — Teckna ert namn under denna skrift. — Sehär; det är gjordt. — Så hör då: Ni är den ende afskomlingen af bröderna Farina, de ryktbare Eau de Colognefabrikanterna, eller åtminstone den ende, som ännu bär detta namn, förutgånget af förnamnen Johann-Maria eller Jean Maria. Dessa namn tecknade af eder hand nederst på ettiketten ä flaskor fyllda med af den ryktbare kemisten er farfarsfarfar uppfunnet Eau de Cologne, på hvilket jag har recept, — detta namn, fullt utskrifvet af er hand, skall göra efterapare, sådane som herrn der, till förfalskare af handelsfirmors signaturer. Jag skall lemna dem alternativet att antingen respektera min egendom och ej vidare utgifva sig som Johann-Maria Farinas efterföljare, eller ock att bli dragna inför brottmålsdomstolen, Johann-Maria undertecknade kontraktet, begärde följande dag Gretchens hand, erhöll utan svårighet mjölnaren-fadrens bifall till giftermälet, gifte sig, sysselsatte sig hvarje dag ända till han blef 80 år gammal med att skrifva namnteckningar, tredubblade genom skickliga spekulationer sin förmögenhet och dog utan att lemna efter sig andra barn än en flicka, mormor tili den i början af vår berättelse nämnda Fräulein Gertrud. Hvad beträffar Wilhelm Schlosser, hade han, trots sin titel af doktor, hvilken i Tyskland ej betyder mycket, ej lyckats att få annan plats än en liten temligen illa aflönad tjenstebefattning. En afton återkom han hem efter en entomologisk jagt, ty insektsstudiet utgjorde hans enda förströelse. Han fann på tröskeln till sitt hus en ung afsvimmad man, vid hvars fötter låg en stor skinnsäck. Wilhelm upplyftade den sjuke, inbar honom på sitt rum, lade honom i sin egen säng, skötte honom på bästa sätt och lyckades slutligen bringa honom till medvetande. Den unge mannen berättade då, att han var polsk student och att hans politiska åsigter gjort att han för sex år sedan blifvit förvisad till Siberien. Efter sex års lidande och elände, hade han under tusen faror lyckats fly från Tomack, genomvandra öknen, passera Uralbergen och anlända till Niscbnej Novgorod. Der var då marknad och han dolde vig bland köpmännen. Under olika förklädnader kom ban fram till Moskwa, Smolensk, Warschau, Sachsen och Leip2 AA