sökt honom. Dock råädgjorde sig Lotta med Carolins innan hon gjorde detta besök. Tillfrågad om han kände denne vaktmästare Jo hansson, svarade Persson, att denne varit mycket be kant med hans hustru, men vidare kunde han ick uppgifva. Eldaren Bernhard Svenson upplyste att Persso en dag, efter hvad han ville erinra sig i slutet af oh tober månad, infunnit sig på gasverket och der sl pat en vedyxa försedd med skaft. Några dagar sc nare infann sig Persson med en bred och tunn handyx: S. trodde sig vid tillfället ha iakttagit, att äfven der na yxa var försedd med skaft. Han kunde ej upp gifva om P. slipat densamma, emedan han, hvars vak var slut, vid Perssons ankomst gått sin väg. Eldaren Erik Svensson, liksom Bernhard Svens son anställd på gasverket, berättade detsamma 801 denne. Han mindes dock med bestämdhet, att de bredbladiga tunna yxa, som P. sista gången hade me sig till gasverket, varit försedd med skaft. Detta er inrade han sig så mycket säkrare, som han haft yxa i hand och iakttagit att densamma varit stämplad me ett tecken som liknade ett skeppsankare. Han skull vid tilllallet yttrat till Persson: Hvad skall du me en dylik yxa? Den är för tunn att hugga ved med. Härpå svarade P. ingenting. Emot uppgiften att den bredbladiga yxan var försedd med skaft protesterade Persson på det bestän daste och uppgaf, att den ännu ligger oslipad oc utan skaft hemma i hans bostad hos stensprängar Nilsson eller hos en bekant i huset bredvid. Hustru Kristina Eriksson hade mött Lotta Andr asdotter i sällskap med hustru Persson d. 25 oktobe och trodde sig med bestämdhet minnas att hon ha: besök af henne påföljande måndag, således d. 27 ok Slutligen medgat hon dock att hennes minne måhänd svek henne och att det varit senare på dagen — vi middagstiden — den 25 som hon haft besök af Lott: I december månad sammanträffade hon med ht stru Persson, hvilken på tillfrågan uppgaf det ma nu fått reda på att Lotta farit till sjös med en sjökapte: Målet uppsköts för inhemtande af vidare up lysningar.