Vid ändan af den skuggrika hvalfgången var det buskenär, hvarest bland hoptrasslade grenar och frodigt ogräs befanns den redan omtalta brunnens rostiga hjul. Den hade säkert gjort god tjenst i sina yngre dagar, och arbetsamma nunnor hade kanske dragit upp vatten med sina egna vackra händer, men den begagnades icke mera, och troligen fanns ingen menniska på Audley Court, som hade reda på om den var uttorkad eiler ej. Men buru isolerad och undanskymd lindpromenaden än var, så tviflar jag att den någonsin användes för något romantiskt ändamål. Sir Michael Audley spatserade der mån. gen gång i aftonsvalkan rökande sin cigarr, med sin hund hack i häl efter sig och sin vackra fru vid sin sida. Men efter tio minuter tröttnade baroneten och hans följeslagerska af de susande lindarne och det lugna, af vatteuliljors blac betäckta vattnet och den förfallna brunnen vid allevns ända Då återvände de till det hvita förmaket, der mylady spelade Beethovens och Mendelsohns svärmiska melodier till dess hen nes man somnade i sin emma. Sir Michael Audley var femtiosex år gammal, och har hade gift sig för andra gången tre månader efter sin femtio. femte födelsedag. Han var storvext, lång och korpulent, met djup klangfull röst, vackra ögon och hvitt skägg — ett hvit skägg, som forlanade honom ett vördnadsvärdt utscende mo hans vilja, ty han var så rask som en gosse och en af d bästa ryttarne i grefskapet. För sjutton år sedan hade ha blifvit enkling med ett enda barn, Alicia Audley, som na va aderton år. Miss Alicia var ingalunda belåten med att h: fått en styfmor på Audley Court, emedan hon hade rädt en