get, och i ein glädje öfver den i hans tanke förmänliga handeln, skyndade han ner till sin mor, för att lemna henne del af sin lycka. Vet mamma-, utropade den förtjuste gossen, vet mamma, att magistern köpt mitt grefskap och gett mig sex styfver för det! Så mycket penningar har jag aldrig haft förr! Dessa förfärliga ord träffade grefvinnans fina hörselorganer med åskans häftighet, och med det ädla blodet kokande i sina ådror samt ansigtet blossande af nobel vrede, rusade hon upp på magisterns kammare. Det ena krossande ordet efter det andra slungade hon mot den stackars magistern, som stod der helt lugn och afhörde hennes rysliga straffpredikan. Slutligen tröt grefvinnans ordförråd af den kraftfulla sorten, och något mildare frågade hon;-Nå men ångrar magistern sig intet? Jo4 svarade denne helt saktmodigt, jag tror jag tar tillbaka fyra 3 yverl också en inlaga. Halmstads Bladet meddelar nedanstående pekorale, hvilket blifvit inlemnadt till dervarande landshöfdinge-embete, och beledsagar detsamma med några upplysande anmärkningar, hvaraf framgår att författaren torde vara, som man säger, kand i orten. Skriften, som skall tjena såsom förklaring å en skuldfordran, är af följande lydelse: Härmed får jag Ödmjukast återställa Handlingarna, Fast sedelen ej är Orders, är han dock lika god. Ty skulden den är riktig, och jag Bör vara Pligtig, att betala till den Man, som är nyttig och jälpsam för städer och för Land. Jag har väl ingen Banck, Men sällan är jag Panck när Pänningarna tryta, får kreaturen stryka, och sedan kläden Bytas, det bör en främling ej förtrytas. Ett gläder mig hvar dag, jag har en riker Far. som blickad för mig står, och hämmar hvarje våg, en Broder i min Like, som löst oss alla lika Och Därför Kjärlek öfvas bör, i Lif och Glädje tils vi dö Han som rör Haf och Land, min lilla skuld och betala skall. Blott af Råd uttan min ringaste förtjenst Med Vördnad och Högackning tecknar jag i Enfald Kathrineberg den 24 December 1862. C. E. Norman, d. ä.