erenskommelse skett, åsyftande anslag till ernväg såväl öster som vester om Mälaren, — dui vivra, verra! Skulle hvarken ofvanämnda sammanemkningsförslag eller jernvägen öster om M. inna ständernas bisall, så har man dock na äkert hopp om att den östra sträckningen kall komma till stånd. En stor kapitalist och nflytelserik riksdagsman har nemligen lofvat tt åt ett enskildt bolag förskjuta och anskaffa ödiga medel. — Hade allt varit, som det dorde och hade ej vissa enskilda intressen samt hjernspöket Universitetsflyttningen vait med i spelet, så hade vi säkerligen ren ör längesedan haft denna efterlängtade jernväg. Nu se vi med en viss känsla af afund nuru det från hufvudstaden så aflägsna Göteborg redangär med denna förenad genom jernväg. Planen att pr land och pr ängasammanbinda Sveriges första och andra stad med hvarandra, är dock ej så ny, som många tro. Redan år 1829 anhöllo nemligen Adv. Fisk. Zander och ingeniör Zander hos Kongl. Maj:t om ett låneunderstöd, å allmänna medel, af 10,000 rdr b:ko på tio års tid, för inrättningen af tvenne forvagnar, drifna med ångkraft, eller så kallade Ång-diligenser, hvaraf den ena skulle gå mellan Stockholm och Götoborg, den andra mellan Stockholm och Helsingborg. Efterhand skulle denna kommunikation utsträckas derhän, att 16 ångdiligenser blefve i gång, för att genomkorsa rikets mest bebodda provinser. De här omtalade ångdi ligenserna voro troligen ämnade att konstrueras efter Trevithicks och Vivians ångvagn, hvars ofullkomlighet gaf första anledningen till begagnandet at ångvagnar på jernvägar, hvilken uppfinning då alldeles bortdret tanken på landsvägslokomotiver. Men allt går i ett evigt kretslopp; nu lefva vi åter i landsvägslokomotivernas tid. Utom jernvägsfrågan finnes för Upsala ännu en lifstråga, som vid denna riksdag åter är på tapeten-. Jag menar naturligtvis Universitetsflyttningsfrågan. Utan att nu vilja inlåta mig i några djupare undersökningar pro et contra, kan jag dock ej underlåta att påpeka det sätt, hvarpå denna fråga benandlas af flyttningsifrarne. Allt anses som godt rof då man antaller Universitetet; då man ej har fakta att tillgå tillgriper man fingerade dylika, men negligerar och frånser andra ganska vigtiga, som ej passa in i stycket, men som dock i sak äro sardeles upplysande. Jag bänvisar till hr Ljungbergs motion om Upsala Universitets ftiyttning. Denna motion hvimlar af misstag och falska uppgister. Om ock några tillkommit bona fide, så kan man dock ej tro att en så lärd man som hr L. ötverallt misstagit sig, utan måste skrifva åtskilligt på den goda viljans räknmg. Huru bland pressen isynnerhet Aftonbladet ) förstär att mängordigt plaidera för hvarje ansall moi Universitetet, men deremot har en förvånansvärd brist på plats och ord då det gäller förI svaret af detsamma, torde ej ha undrallit hvarje sopartisk läsare. Att frågan ej vinner på ev sädant behandlingssätt är klart; den stora all mänheten, som ej kan i grund och botten stu dera den, blir vilseledd och sedan vädja mån ga af slytuningsifrarne till en opinion, som de sjeltva skapat och forvillat. Att åtskilliga skå nunas för en Universitetstlyttning har ingen be stridt; men önskvärdt vore om man ock toge betraktande de skäl som tala emot. — Må mal sedan oparliskt väga dessa skäl emot hvarandr. då torde slutresulcatet törhända blurva ett anna än det som nu predikas som en trosaruke tt MO oo — 7) Korrespondentens plaidering för smästatsunives sitetet låta vi stå för den sidans räkning. Red. af G.-P.