Jjndelsen häremellan och Stockholm underlölls af trenne ångbåtar, den förliden sommar il sestreds med fyra och nästa sommar komner att underhållas af fem. Se här dessutom några siffror, som tala. År 1855 befordrades på Upsalaångbåtarne 19,049 passagerare. Ar) 1861 deremot 34,264, hvilket utvisar en till. ökning af 79,8 proc. År 1860 befordrades på inien Upsala Stockholm 32,050 passagerare (med 3 ångbåtar), deremot på linien OrsundabroStockholm blott 1589 (med 1 ångbåt). Såsom ett litet pikant exempel på huru högt hästafveln måtte vara uppdrifven vester om Mälaren vill jag anföra följande lilla godbit — en illustration till jernvägslitteraturen pro et contra direkt Upsalabana d. v. 8. öster om Mälaren). Enligt anställda beräkningar, gjorda under loppet af 10 månader (December 1858—September 1859), passerade 119,674 hästar under denna tid förbi kotebro (öster om Mälaren), då deremot förbi Almarestäket och Ekolsund (vester om Mälaren) blott 57,507 hästar passerade under samma tid. Detta utvisar alltså ett betydligt plus för den östra sträckningen. De ofvan uppgifna siffrornas riktighet bestreds ej af vestra sträckningens förfäktare; men dessa påstodo deremot — märken väl — att J,,, (säger nitionio hundradelar) af trafikerande från orter vester om Mälaren, i synnerhet från Bro och Håbo härader, begagnade isvägen öfver Mälaren och sålunda kommo fram vid Rotebro. — Låtom oss litet närmare granska denna uppgitt. Att begagna isväg under månaderna Maj—Septenr ber torde vara att gå alltför mycket på djupet med trafiken. Låtom oss alltså räkna bort dessa 5 månader och det fördelaktiga resultat (48,398 hästar förbi Rotebro, 21,869 förbi Stäket och Ekolsund), som dessa visa för östra sidan. Under de 5 återstående (vinter-) månaderna December—April passerade 71,276 hästar förbi Rotebro, 35,688 förbi Stäket och Ekolsund. — Låtom oss räkna i runda tal: alltså 70,000 östanfrån och 35,000 vestanfrån. Men nu uppgats att 5100 at de vestanfrån kommande begagna isväg, den återstående nundradelen deremot landsväg öfver Ekolsund och. Stäket. Denna hundradel är lika med 35,000 hästar. 00 utvisa således en isvägstrasik at 3,465,000 hästar och hela trafiken vestanfrån bestrides alltså med tre och en halj million hästar — under fem månader af året. Ar ej detta ett bevis på högt uppdrifven hästafvel? Nu bär dock så illa till att enligt ofvanstående uppgifter blott 105,000 hästar kommit fram både östan och vestanifrån. Antar man nu att ingen enda af dessa 105,000 tyrbeningar kommit östanfrån, utan tvertom alle wån vester, så återstår dock att uppvisa hvar cesten at de tre och en halt millionerna tagit vägen. Ha dessa olyckliga 3,395,000 hästal j månne funnit sin kalla graf i Mälarens vind losa vågor? Ty man har ej funnit några spå lefter dem utom i komiterades uppgitter til förmån för vestra linien). . Många dylika uppgifter skulle kunna upp H visas, det ofvan anforda torde dock vara nog för denna gång. Man beråttar här det nästan otroliga, at begge åsigternas förfäktare ha hopp om at . få hvar sin jernvägsbit. Säkert är, att en öt ) Det faktiska i dessa beräkningar kan ej veder läggas; dock förklara vi oss för egen del icke allde : les öfverensstämma med korrespondentens åsigter or -den uteslutande fördelen af Jernvägens sträcknin oster om Sigtunafjärden. För den vestra sträckninge i tala fullt ut lika mänga skäl, och den är dessutom den största strategiska vigt för landet; hvarföre de 2, l äfven vunnit företräde i den kungliga jernvägspropt -ssitionen. Ar en bana öster om Sigtuna nödvändij skall den nog sedermera komma till stånd. För e stambana är det af vigt att äfven egna den militå frågan nödig uppmärksamhet. fe Red. af G.-P.