SKOlA erKannå och bevaåra dessa slalvars irmet. Slafvarne sjelfva uppmanas, att afhålla sig från hvarje våldsgerning, som icke föranledes af nödvärn. — Steget är således uttaget, och vi skola kanske snart åter höra de mest skriande berättelserna om slafvarnes blodiga våldsregemente i Södern, hvarigenom detta (Södern): kan bringas i ett tillstånd af förfärande anarki och förvirring. Det bekräftar sig, att ett stort slag stått vid Murfreesborough i staten Tennessee, nära Nashville, hvilket blifvit förnyadt med våldsamhet. Nordtrupperna sprängde första dagen sydtruppernas center, kastade den 1 engelsk mil tillbaka och eröfrade deras förskansningar. Fyra regementen af nordtrupperna förlorade dervid hälften af sitt manskap och samtlige sina officerare. Tre nordgeneraler blefvo sårade, och sydgeneralerna Cheatham och Rains stupade. Enligt senare berättelser, skulle en del sydtrupper varit stadda på flykt, och förförföljts af tvenne divisioner från nordarmeen. Slagtningen hade åter börjat d. 31 dec. och varat i tvenne dagar. Manspillan var å båda sidor ofantligt stor, men utgången synes ha varit oafgjord, ehuru dock nordtrupperna naturligtvis efter vanan tillmäta sig segern. Såsom förut skett, hafva vi väl snart att vänta oss omständligare berättelser, hvilka gifva en helt annan tournure åt nordarmeerns rapporter. Äfven på ett annat ställe i vestern har stått ett stort, flera dagar ihållande slag, nemligen vid Vicksburg vid Mississippifloden på gränsen mellan staterna Louisiana och Mississippi. Vicksburg, å hvilken plats de utestänga nordtrupperna från att på Mississippi tränga längre in i landet. Rordtrupperna angrepo platsen den 27:de dec., men blefvo tillbakaslagna; försöken upprepades d. 28 och 29:de, men med sammar esultat. Då posten afgick, fortfor ännu striden. Vicksburg är af största vigt för Södern, hvarföre dess trupper säkerligen äfven skola anstränga sig af alla krafter, för att bevara platsen. Sydtidningen Richmond Whig angriper häftigt England, emedan det vägrat att förena sig med Frankrike till bemedling i det amerikanska kriget. Lincoln har genom en proklamation medgifvit negrernas upptagande i militärtjenst uti unionen, för att användas i fästningar och på flottan. General Burnside säges ha blifvit afsatt från sin öfverbefälhafvareplats vid Potomacarmeen, och tros skola efterträdas af general Hooker. Italiens parlament är inkalladt till d. 28 januari. Något trontal skall icke hållas, emedan sessionen endast blifvit afbruten. — Sjöministern Ricci säges ha inlagt om sitt afsked. Vicekonungen af Egypten har till Frankrike öfverlemnat 500 negersoldater, hvilka redan blifvit på franska krigsskepp afsända till Mexico. Senare Post. Bland de inför Frankrikes lagstiftande kår framlagda aktstycken finnes äfven en märklig depesch från franska gesandten i Rom till Drouyn de Lhuys, hvari meddelas, att grefve Russell ungefär vid jultiden låtit föreslå påtven, att aflägsna sig från Kom, och det tillägges, att det är troligt, att påfven mycket snart måste underkasta sig nödvändigheten af att begagna sig af Englands förslag. Af synnerligt intresse är ätven en d. 25 dec. f. å. daterad depesch från franske gesandten i Turin, grefve Sartiges, om hans första sammankomst med den nye italienske utrikesministern Pasolini. Den sistnämnde förklarade genast, att ministeren skiljde sig från ministeren Ratazzi derigenom, att den icke gjorde franska regeringen några meddelanden om den romerska trågan. Härpå svarade Sartiges, att Sydtrupperna hade besatt och befästat ministeren i så fall ju adopterade det non possumus, som man så mycket ogillade af påfven. denna uppfattning och förklarade, att den italenska regeringen ville ingå på hvilken öfverenskommelse som helst, den der efter fransia truppernas afmarsch lemnade romrarne fritt val med hänsyn till valet af deras suverin, — en princip, som Frankrike ju erkänt xed hänsyn till Grekland. Deremot invände sariiges, att den princip Pasolini nu åberopade Jexdast kunde tillämpas på en ledigvarande, nen icke på en legitimt besatt tron, och att ÄEaropa skulle förvånas öfver, att ett monarkiskt land såsom Italien föreslog en suveräns expropriation för nyttans skull. I Från Athen skrifves, att oordningen tilltager inom de grekiska provinserna, Handel Pasolini protestesterade emot denoch näringar afstanna, skatterna kunna ej indrifvas, och olägligheten af det nuvarande interimsförhållandet kännes allt djupare. Turkiets bäste general, Omer Pascha, har ingifvit sin ansökan om afsked från öfverbefalhafvareplatsen i Rumelien. LL— — HI. 125 . Ä