Portvakterna i Paris äro såsom bekant ett hogeligen despotiskt och mot hyresgästerna onådigt slägte. En följd af den position de vetat intaga är att de blifvit mycket ömtåliga om sitt stånds anseende. Sålunda tåla de på intet vilkor att man kallar dem portiers, såsom förr var brukligt, utan Concierges skall det numera vara. Man berättar i detta afseende en rolig historia. En person hade byggt sig ett nytt magnifikt hus vid Boulevard Sebastopol. Han skulle äfven ha en portvakt. Många dylika anmälde sig till tjensten och slutligen blef en antagen samt atsöljdes af husegaren till det palats der han skulle utöfva sina maktpåliggande göromål. Då han nalkades sitt rum i portgången träffades hans blick af dessa ord öfver dörren till detsamma: Vand er till portteren. Han ryggade tillbaka och yttrade med en åtbörd värdig tragadiens konung, Talma: Er arkitekt, monsieur, kan icke ha märkt dessa förolämpande ord; det är ett misstag af någon målare af gamla skolan. Tillät mer underrätta er, att det i vår tid ej finnes några portiers; pe soner af mitt yrke kalla sg concierges. Natuligvis kan ni ej ha något emot att jag låter utplan denna anakronism. Jag skall göra det på min be