kårer den aflidne i lifstiden tillhört och inom b hvilka han förvärfvat sig många och sannal vänner genom sin älskvärda och trofasta ka1 rakter. Ceremonien förrättades af prosten J. C. Lamberg, och under orgelackompagnement af-J sjöngs före jordfästningen Ps. 488, v. 2. 3. 1 samt efter densamma Ps. 477, v. 8. Dessut-Js om afsjöngs efter välsignelsen en sång af Beetl hoven, utförd af en fyrstämmig manskör, bestående af en del af den aflidnes vänner. Orden till nämnde sång voro följande: Bruten äristafven, Öppnad är grafven, Jordlifvets fröjd som skuggan förgär. Och hvilket hjerta, Känner ej smärta? Trohet och vänskap här hvila på bår. Bleknad är kinden, Så utaf vinden Härjas en ros i blomstrande vår. Menskliga öden Lösas af döden, Speglad i sorgens och saknadens tår. Frigjorde anden, Dock från de landen, Der en ovansklig glädje blott ler, Saliga blickar Vänligt nu skickar Neder, j sörjande alla, till er! Mosaiska Församlingen. Å allmänt sammanträde med mosaiska församlingens röstegande ledamöter d. 28 sistl. December utsågos till elektorer för val af nya föreståndare och revisorer vid nämnde församling: Grosshandlarne M. Levisson, J. P. Valentin, EdvDelbanco, P. Förstenberg, J. Rubenson och Aug. Abrahamson samt konsul M. S. Warburg. Vid val inför magistraten i går återvaldes at bemälte elektorer enhälligt de förra föreståndarne: grossh. Edv. Magnus, grossh. L. Benecke och juris kand. AÅ. Philipsson, samt till revisorer, likaledes enhälligt, grossh. Edv. Heyman j:r och fabrikören Axel Förstenberg. Till distriktsläkare i Mölndals distrikt har medicine licentiaten Rob. Sjöström blifvit antagen. Upprättelse. Ett ledsamt misstag blef i onsdagens nummer af oss begånget genom införandet af en notis, benämnd En fångad industririddare. En person, Wilh. Almberg från Hjo, omnämndes deruti såsom häktad för tillgrepp af 175 rdr från kommissionären Lundin, boende här i staden. Denna häktning föranleddes af en angitvelse at Lundin, att Almberg varit den som begått stölden. Vid igår hållet polisförhör upplystes emellertid, att ej den ringaste anledning förefinnes till misstanke att Almberg vore gerningsmannen. Lundin hade blott mött Almberg på gatan, utan att ens tala med honom, och då han, etter uppgift, en stund senare saknade sina penningar, fattade han på grund af detta möte genast misstankar mot A. Efter en stunds sökande återfann han Almberg på jernbanestationen och förde honom med biträde af en poliskonstapel till vaktkontoret. Intet af de stulna pennmgarne återfanns på den misstänkte, och vid viSitation i dennes bostad fann man blott det mystiska brefvet jemte trenne vilfverfickur. På gatan hade emellertid 81 rdr bestående at 8 tioriksdalerssedlar af Göteborgs enskilda bank och tvenne ettor blitvit upphittade. Dessa sade sig Lundin med temlig säkerhet igenkänna såsom en del af dem hvilka han mistat. Man antog derföre att tjutven, hvem han nu måtte varit, i brådskan förlorat en del af sitt ros. Men äfven denna Lundins uppgift befanns vid polisförhördt vara oriktig, ty en ung man, anställd på kontor här i staden hade infunnit sig vid polisförhöret och bevisade ganska tydligt, att han just förlorat ofvannämnda summa ungefär på den plats der den hittats af on flicka, Emma Mathilda Bengtsson, och en bondgosse. Almberg förklarade vid polisförhöret på fullt tillfredsställande sätt såväl det mystiska bretvet som orsaken, hvarföre han innehade det ovanliga antalet af trenne fickur. Hvad angick Lundins uppgift att ÅA. skulle varit strafsad i Stockholm, förnekade A. helt och hållet detta. Almberg yttrade vidare, att Lundin måtte handlat af hämnd. och troligt ser detta så ut, då så litet af hans angitvelser emot A håller streck. Vi beklaga emellertid på det högsta att vi i detta fall låtit leda oss bakom ljuset till förtång för en person, hvilken re dan förut blifvit nog förorättad, genom att trenne dagar oskyldigt hållas i fängelse. Alm berg sattes naturligtvis gonast på fri fot, Af Familj-journalen har sista numre för år 1862 hitkommit, hvilket innehåller —L— ———