liksom en qvåsd snyftning. Bror Fritz upptäckte, trots skymningen, en tår i den stackars fruns blick, den klaraste som någonsin vällt ur tacksamhetens källa. Han skulle ha sett den äfven i djupaste natt ty sådan glans har endast tåren i en moders öga. Och dermed är det slut på vårt lilla brunnsäfventyr, ty iföljande morgon hade bror Fritz lemnat brunnen. Läsarinnan är icke nöjd, det förstå vi nog; hon skall sluta på annat sätt, om hon fiuge råda. Men hvem rår om framtiden? — Möjligt är att bror Fritz, under sitt jernvägsarbete nästa år, oförmodadt stöter på en ståtlig herrgård med åkrar af gyllne säd och jernstaket med gyllne knappar. Möjligt är att brukspatron T eger denna gård, rimligt assurerad, så att den icke inleder i frestelse. Då träffar bror Fritz nog sina tvenne najader från helsokällan. Den ena bör då vara 18, den andra 17 år, och han eger då blott att göra sitt val, ty hvart han än vänder sig lärer väl ingen korg komma i fråga. Och har han in gång gjort sitt val, då skola vi nog, var viss derpå, icke dröja med notifikationskortet. (Halmst. Bladet.)