nen han hade intet begrepp om deklamationen, innan len store skådespelaren Talma tog sig den dristigheen, att på tillfrägan, hvad han — Talma — tyckte m gårdagens tal? säga honom rent ut: jag begrier icke, huru man med en så herrlig organ kan deklamea så uselt. Detta yttrande blef ock orsaken till att ralma måste gifva kejsaren lektioner i deklamation. en dag, kort före kriget med Ryssland, hade Talma örgäfves i två timmar bråkat med kejsarens deklamaion, då konstnären slutligen blef otålig och yttrade: det duger icke?; — Det är din skull, ty du är inte dag vid godt lynne; menade kejsaren. Ers Majetät är deremot inte vid röst, sade Talma, Ers Maestät är hes!— Det vore illa! svarade Napoleon. — -Jag måste i morgon tala till armcen. J stället ör att yttra något vidare höjde Talma på axlarna. Kejsaren såg det och ringde häftigt. En vakthafvande nofman inträdde och fick befallning att kalla kejsaens lifmedikus. Denne infann sig och förklarade att kejsaren ådragit sig en katarrh, som dock kunde gå sfver på några dagar. Jagvill blifva kurerad i dag! befallde kejsaren. — somöjligt! svarade läkaren; Ådet står ej i någon läkares makt! — Napoleon gjorde en befallande rörelse med handen, tillika uttryckande ett -adieu!— Uppretad ställde sig kejsaren nu framför skådespelaren med armarna i kors öfver bröstet. Du idrager dig icke så sällan heshet och ändock hindrar sådant dig aldrig att uppträda på scenen. Hvem är din läkare? frågade han. — Min läkare är teaterns tyske frisör, monsieur Goldenbogen från Mainz, svarade skådespelaren. — Frisören?e — upprepade kejsaren. — Ja, frisören från Mainz, han och ingen annan, Ers Majestät. — Skicka honom genast till mig! befallde Napoleon. — En stund derefter inträdde friren; blek och skälfvande torkade han kallsvetten från pannan med en hvit näsduk. — -Jag har ådragit mig en fördömd heshet och mäste till i morgon blifva bra, upplyste Napoleon. Talma har sagt mig att ni botar den åkomman. Hvad ordinerar ni? Ers Majestät — allernådigste herre och kejsare, stammade hårkonstnären. — Uvad är ert medikament? frågade Napoleon barskt. — Hoppelpoppel!(Aggtoddy) sade frisören skälfvande. — Hopp — opp — Popp —, upprepade Napoleon, — Lett barbariskt namn! Men det gör ingenting till saken, om medikamentet hjelper. Skynda att tillaga det. Frisören bad om den nåden att få laborera i kejsarens kök. Der tog han, till hela kökskonstnärspersonalens ytterliga förvåning, ett dricksglas, hvari han slog fyra friska ägggulor och strösocker efter behof, hvilket han ihärdigt bearbetade, till dess massan blef en deg, hvarefter han fyllde glaset med jamaikarom. Med denna mixturinträdde teaterfrisören till den hese kejsaren, hvilken kastade en genomträngande blick på hoppelpoppel--tillverkaren, i det denne öfverlemnade drycken. Men han stod med lika fåraktig och ärlig uppsyn. Kejsaren tog sig en klunk och höll på att qväfvas. Det bränner ju som eld!4 utropade han, hvad är det för en asgrundsdryck?— Låt den bränna, desto förr hjelper den! tröstade läkare-frisören. — Om ni beredt en dryck, som icke hjelper, så låter jag utan nåd hänga er!4 sade Kejsaren och tömde glaset. En timme derefter kände Napoleon sig så yr att han måste gå till sängs, hvarefter han sof förträffligt. Andra morgonen var hesheten försvunnen, men likväl sände han bud efter teater-frisören. Laga till åt mig ännu ett glas hopp — opp — popp — eller hvad er barbariska dryck heter! befallde Napoleon. — En timme derefter höll Kejsaren på Marsfältet ett tal, som hade en elektriserande kraft på krigsfolket. Då Talma sedan, på befallning, medförde läkare-frisören, fick denne sistnämnde af Kejsarens egen hand mottaga hundra Napoleondorer. Ers Majestät! sade Talma, har deklamerat såsom en Gud— Jag var något upprymd! svarade Napoleon; men din barbariska hopp — opp — Popp skall du icke lura i mig flera gånger.