adt odjur hade med sina klor fått tag uti en fik af ans ,Overfrakke. Blickarne voro stadigt riktade på ilgröten. I taflans medelpunkt, bakom grötfatet, kom forge styrande för fulla segel och rände med förstäfen af sin, farkost rakt in i fatet, derjskeden redan ade gjort ett inhugg. Island seglade efter på en umoristiskt sneglande klippfisk, och för-att visa att fven den landsmannen eger rått att vara med om en skandinaviska välfägnaden, så hade han tagit norre Sturleson med sig. Ett nordiskt landskap omaf det hela med tall-och björk och höga berg och slandsTgeyser, och jur, himlens hörn framtittade små ulgrisar. Sedan den för aftonen utsedde presidenten, en vensk, i alla de närvarandes namn helsat alla närvaande välkomna och påmint om de pligter, som den lordiska julappetiten ålade sällskapet, skred man oföröfvadt tilliden allvarligare delen af festen, det är till ulgrötens intagande. Presidenten föreslog derefter en kål för: Norden, dervia kommenterande den nyss bekrifna taflan och egnande några ord åt andemeninsen af denna vår nordiska fest i främmande land. Den derpå följande skålen föreslogs af en norrman ör det skandinaviska nordens tvenne konungar, (Carl len femtonde och Frederik den syvende. Så väl den ena som den andra af dessa skålar druckos med intusiasm-och följdes af de mest nordiskt genomfriska hurrårop. RuegSaint-Honor skakades i sina grundvalar, och det säges att man ända in i Tuileriernas ulraheligaste börjat oroa sig öfver det hurradån, som hördes uppifrån nyssnamda gata. Emellertid fortgick det stora mältidskalaset, under fröjd och gamman, och ytterligare tal och skålar saknades ingalunda. Ibland annat drucko vi en skål för anförvandter och alla kära vänner i norden-; enfannan för Åskandinaverna i Rom, som kanske i;samma ögonblick voro samlade och drucko vår skål, en skål för fden nordiska koneten;a en för Åqvinnan i norden och sedan många andra af allvarligt eller skämtsamt innehåll. — Den stora julgranen tyngde under en mängd julklappar, som vi redan länge med lystna blickar betraktat, och kom slutligen stunden, då dessa julklappar genom anstäld lottning till de närvarande utdelades. Lotteribestyret gaf anledning till en ytterligare lifvad sinnesstämning, och många af julklapparna voro också egnade att skänka en stegrad munterhet. Vi lemnade slutligen bordet, alla öfverensstämmande i den åsigt, att vårt julkalas varit ett af de aldra gladaste, som någon af oss upplefvat. Men dermed var icke glädjen afslutad. Presidenten tillkännagaf att några af sällskapet önskat bereda landsmännen en liten öfverraskning, och uppmanade han de närvarande att begifva sig till en annan lokal, en trappa ned, för att blifva af denna öfverraskning delsktiga. Der var en teatersalong arrangerad. Man intog sina platser. Ett stort galaoch gratisspektakel annonserades. Nan underrättades att pjesen, för tillfället författad, hette Prinsessan och Svinaherden eller Konstens frieri i Norden, oförargligt skämt i 2 akter. Ibland personerna uppträdde Sten Svensson, konung af Skandinavien; Galante de la Civilisation, konungens maka i andra giftet; Ulfva lilla, hans dotter i första giftet; Konsten, prins af Parnassen m. m.; Blid Sörensen, krigsminister; Hugg Norberg, storthingsman; Cocotte, drottningens hofdam. För öfrigt riddare och svin. Truppen utmärkte sig isynnerhet för sina vackra fruntimmer, hvilka dock nästan alla buro väldiga mustascher och så väl före som efter spektaklet uppträdde i svarta frackar. Kostymerna voro: verkligen praktfulla; kupletterna begärdes vanligtvis da capo; baletten var upplyftande att skåda. Det hela satte så väl publik som komedianter i ännu Unigare stämning. Emellan akterna lät en utmärkt tenorsångare från Norge höra sig, samt exequerades åtskilliga godbitar af en pianoartist. Efter spektaklets slut inropades naturligtvis hela aktörsstaten samt dessutom den unge, förhoppningsfulle författaren, hvilken höjdes ända till skyarne, eller åtminstone till taket. Och samlades skandinaverna derefter omkring bälarna, för att under skämt och sång se de första timmarne förflyta af denna annandagsjulmorgon. Menimidtunder skämtet uttalades ett allvarligt förslag, hvarpå vi skandinaver i Paris länge tänkt, det att söka bilda ett skandinaviskt bibliotek härstädes. Frågan diskuterades, och beslöts att en särskild sammankomst skulle för dess vidare behandling med det förstalutlysas.