— — Den allmänna medborgerliga krigsbildningen, Den för uppgörande af förslag till ordnande af landtförsvaret nedsatta komiteen ha uti sitt betänkande till regeringen äfven yttra! sig om sättet för åstadkommande af en allmän medborgerlig krigsbildning inom nationen. Detta betänkande utgör ett nytt och glädjande bevis på att man äfven i militära kretsar inser nödvändigheten af ett nationalförsvar, om vi skola kunna upprätthålla vårt oberoende och vår sjelfständighet. Då Stockholmstidningarne redogöra för betänkandet i dess helhet, vilja vi här endast anföra det hufvudsakliga deraf. Betänkandet klagar först öfver den hittills gällande beväringsstadgans otillräcklighet i att kunna förverkliga den för densamma till grund liggande principen af: hvarje vapenför mans vapenpligt under vissa år. För att göra denna princip till sanning i större utsträckning, än man hittills deråt gifvit, bör tillses, hvad som kan göras för den medborgerliga krigsbildningen. Före beväringsåldern. Under beväringsåldern. Efter densamma. En allmän medborgerlig krigsbildning bör, såvidt en sådan under nuvarande utbildade samhällsskick är möjlig, grundläggas genom ungdomens fysiska upptostran, hvilken äfven är dess militäriska, till helsa och krafter, till dristighet, beslutsamhet och sinnesnärvaro. Detta är det förnämsta. Härtill bör komma den allmänna vapenfärdighet, som, i ungdomen lätt inhemtad, utan, äfven innan han ställes i de led, dit lagen vid ynglingsårens utgång kallar honom. Gymnastiken, som i detta fall är ett ypperligt uppsostringsmedel, bör derföre läggas till grund för den medborgerliga krigsbildningen, så att den erforderliga vapenfårdigheten blir för krigsbildningen tillämpade gymnastiska öfningar. Då skolorna erbjuda för gymnastiken såsom uppfostringsmedel ett tilltalle, som staten aldrig kan till sin betydelse nog högt uppskatta, bör grunden till vårt försvar läggas här, liksom grunden till hela vår nationalkraft i allmänhet; men tyvärr saknar halfva antalet af rikets elementarskolor både gymnastikplatser och lärare, fastän ständerna anslagit löner åt alla de senare. Det vore ett förbiseende af sakens betydelse, om gymnastiken endast skulle tillkomma stadsbobarnen, medan massan at det uppväxande slägtet, landtfolkets barn, skulle sakna det uppfostrande medel, som ordnade gymnastiska rörelser bilda. Den vidd, hvartill gymnastik och vapenöfning böra i skolorna förekomma, synes derföre böra vara denna: I folkskolorna kan gymnastiken vara enkel. Endast gossar, som fyllt 10 år, böra deri deltaga. Fristående gymnastik är för folkskolans barn ett förträttligt medel så väl till allmän kraftutveckling som till det angelägna herraväldet öfver egna lemmar. Öfamgar i vänningar, i marsch, i löpande, i fria språng, i stödsprång, som gossarne med stöd at hvarandra utföra, klättring, brottning m.m. äro ganska lämpliga. Har skolsalen icke hindersam inredning, kunna åtskilliga af dessa öfningar under ogynsam väderlek der ske. Fria lekar på lediga stunder böra uppmuntras och öfvervakas. Om trägevär, egentligen träkolfvar, kunna anskaffas, böra enkla handgrepp samt de enklaste rörelser i bajonettsäktning (egentligen pikföring) öfvas. Likaså spridning å kedja och återsamling i trupp. Der vatten finnes och undervisning i simning kan meddelas, är detta högst angeläget. Ur indelta armeen skulle utan svårighet mot ringa ersättning fås undervisare i militäröfningar nägon dag i veckan under sommarmånaderna. Skjutölningar kunna icke i anseende till skolingen bör vara alldeles barnens ålder förekomma; men skjutgillen, ge-lI nom kommunal försorg inrättade och öfverva-j! kade, böra uppmuntras, och ynglingen före be-lför