Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Förhör hölls i förgår angående uppkomsten at den elasvåda, som natten emellan d. 2 och 3 dennes hotade utt utbrista i buset n:o 43 Ostra Haga, i hornet af Husaroch Pihlgatorna. Enligt af poliskommissarien Göthe inlemnad rapport hade nattvakten n:o 61 Larsson, då han på natten till den 3 d:s patrullerade på Husargatan, märkt ett ovanligt eldskeu genom tförstuguuörrarne till ifraguvaranue hus. Han hade då stigit upp på ett midt emot nämnde dörrar beläget plank och genom ett par glasrutor i dorrarne bemärkt en stark gaslåga som slog upp emot taket. Larsson bultade på sousterna till venster om förstugudörren, der värdshusidkaren J. H. Martinsson har sin butik, hvarpå en piga genast kom och öppnade besagde dörr. Inuti förstugan fann han då en gaslåga, omkring tu tum i diameter och hojande sig ur en afbruten gasarm, slå upp emot taket. En i närheten betintlig spjäldörr, hvilken tillstängde uppgången till vinden öfver den mot Husargatan belägna delen af huset, befanns dessutom, tvärt emot vanligheten, vara öppen och förd emot gaslagan, så att en af spjälarne bufvit till hälsten förkolad och de öfriga något svedda. Värdshusidkaren Martinsson, hvilken straxt efter mordbrandsanläggningens upptäckt blef väckt och skyndade ned, saknade genast en hänglås, med hvilken handlanden A. W. Andersson, som hade sin butik till höger i förstugan, alltid brukade tillstänga sin bod. En vanlig lås med regel, hvilken kunde tillåsas såväl från boden som från förstugan befanns deremot tillåst. Saknaden af hänglåsen väckte ätven det öfriga hussolkets uppmärksamhet. Åtterligare tillkom, att man observerade att ena fönstret, hvilket från gårdssidan gaf dager åt magasinet eller bodkammaren innanför A. W. Anderssons bod, stod öppet. Som ingen pa vanligt sätt kunnat inkomma i sorstugan sedan gatudörren till hr Martinssons kök blifvit stängd, så var det helt naturligt att man skulle antaga, det den person hvilken tändt den gigantiska gaslagan måste ha kommit genom det i Anderssons boakammare öppnade fönstret åt gården, gått vidare genom dörren emellan Anderssons bod och förstugan, — hvilken promenad särskildt denna qväll varit oförhindrad för den som hade nyckeln till dörren, enär hå-slaset utanföre, som sagdt, var borttaget — samt slutligen tändt gasen. Mån misstänkte derföre med allt skäl, att hr A. W. Andersson, förut bekant för sin roll i knallbrefsaffären, äfven skulle ega någon kännedom om denna lysande affär — så mycket mer lysande som Anderssous varulager, uppgående i värde till 500 rdr, af honom d. 22 sistl. december blifvit försäkradt för 2,500 rdr. Egaren af huset, handlanden E. Eriksson, var den förste som blef i målet upplysningsvis hörd. Han berättade, att han d.e20 sisti. oktober på exekutiv auktion inköpt huset för 10,700 rdr. Det var då assureradt för 1,800 rdr i städernas allmänna brandförsäkringsbolag, samt i bolaget -Sun för 4,750 rdr, fördelade på tvenne poliser. Detta tyckte hr Erikson vara för krångligt och begärde derföre att få assurera huset till inkopspriset i städernas allmänna brandstodsbolag. Någon oenighet skulle dock, enligt hr EriksSuns uppgist, ha uppstått, hvarföre hr Eriksson vände ig till -Sun och der fick huset assureradt, så att issuranserna i Sun? och den i städernas allmänna bul. på 1,8v0 rdr uppgingo till inemot det belopp som ar Eriksson önskade. Emellertid måtte någon venignet, hvars orsak icke uppgafs, lika litet som den vilken åstadkommit oenigheten med städernas allm. bolag, gjort att agenten för Sun helt enkelt förklaat, det de utgifna poliserna af bolaget ansagos vara if noll och intet värde. Städernas allm. bolag hade lå skickat bud till hr Eriksson och sagt sig vilja emna en assurans på 7,000 rdr. Härmed hade hr 2riksson förklarat sig belåten och assuransen hade lifvit afslutad samt premien inbetald d. 2 Jannari å eft, m.