Sammankomsten öppnades af hr Weern med uppläsandet först af magistratens skriftliga uppdrag till honom att sammankalla de valde stadsfullmäktige samt derefter af magistratens protokoller för d. 16 och 22 sistl. December angående bestämmelserna för valen samt dessas resultat. Den första erforderliga åtgärden för de fullmäktiges trädande i verksamhet var naturligtvis val af ordförande och vice ordförande, hvadan dessa först företogos. Genom slutna sedlar utsågs härvid grosshandl. C. Fr. Wern enhälligt till ordförande (af de 48 rösterna tillföll en, uppenbarligen den valdes, grosshandl. J. J:son Dickson); till vice ordförande utsågs grossh. J. J. Ekman med 34 röster. Af de öfriga rösterna tillsållo 9 hr J. J:son Dickson, 2 d:r Charles Lickson, 1 hr J. Dickson, 1 mag. S. A. Hedlund och 1 öfverstelöjtnanten af Petersens. Sedan första valet försiggått tackade hr Weern i några enkla och anspråkslösa ord för det förtroende, som nu blifvit honom visadt, och hvilket han ansåg mindre vara en följd af sin kännedom om stadens angelägenheter än af den lilla parlamentariska vana han kunnat förvärfva sig under de riksdagar han hatt uppdraget att representera Göteborg, helst han just under förvärfvandet af denna gått miste om sak-kännedomen hemma i samhället. Till att börja med trodde han sig derföre äfven bäst kunna gagna i formelt hänseende. De betydelsefulla förändringar, som inträdt genom utgifvandet af den nya kommunalstadgan ansåg han vara högst önskliga förbättringar, och hoppades att de stadstullmäktige genom högsinnthet, enighet och arbetsamhet skulle verka för bibehållandet af det rykte Göteborgs samhälle förvärfvat sig, såsom ett bland de främsta hvad allmänanda beträffar. Efter valet till v. ordförande beklagade hr Ekman utgången af detsamma såväl med afseende på hrr stadsfullmäktige och samhället som honom sjelf. Han ansåg sig ej ega de härför erforderliga egenskaperna, helst han aldrig varit medlem at någon korporation, som haft sig anförtrodd vård om stadens allmänna angelägenheter. Då han dessutom trodde sig veta, att ordföranden under längre eller kortare tid kunde komma att vara frånvarande och han sjelf af affärer eller för vård af sin helsa äfven måhända samtidigt, helst om somrarne, kunde vara bortrest, ansåg han de stadsfullmäktige illa tjenta med hans vice ordförandeskap. Han hemställde derföre till hrr stadsfullmäktige, huruvida han ej egde att begagna sig af samma utväg, som den person, hvilken eljest bordt vara sjeltskrifven till vice ordförandeplatsen, ehuru på förhand och enskildt, begagnat sig at, nemligen att afsäga sig uppdraget. Sedan prosessoren v. Schoultz gjort det sammanjemkningsförslag, att de båda ordförandena måhända bäst sjelfva kunde öfverensom och afpassa tiderna för hvarandras frånvaro vidhöllo de stadsfullmäktiga sin önskan, att hr Ekman måtte mottaga uppdraget att vara vice ordförande, hvilket han derefter antog. Om dessa beslut skulle magistraten genom protokollsutdrag underrättas. Sedan derefter ordföranden framställt, hvilka ytterligare åtgärder må anses erforderliga, för att stadsfullmäktige må kunna träda i verksamhet, och uppläst ett protokollsutdrag från Borgerskapets äldste, hvilket innehöll en förteckning ötver den otroliga mängd ärenden, som hittils handhafts at denna korporation, uppstod en längre diskussion i anledning af tre st. framkastade förslag för bildande af komiteer. Häradshöfdingen Berger, som sjelt uppsatt protokollet hos borgerskapets äldste och derföre kände, att högst få at de i protokollet uppräknade ärendena kräfde något skyndsammare örverflyttande till stadsfullmäktige, föreslog att endast en komitå al några få personer måtte nedsättas, för att upprätta ordningsstadga eller arbetsordning, besörja om sekreterare, arkiv, lokal m. m. Mag. Hedlund ville att antingen denna komite eller ock en särskild måtte erhålla uppdrag att utarbeta en förteckning ötver alla de ärenden, hvilka det tillkom stadsfullmäktige att handlägga. Juris kand. Philipsson åter ansåg det nodvändigt att till en början en komite skilde mellan borgerskapets åldstes och stadsfullmäktiges områden, så att det blefve utrönt, i hvad mån borgerskapets äldstes sunktioner skola öfverflyttas till stadsfullmäktigeOm dessa trenne äsigter grupperade sig meningarne under den uppkomna diskussionen, ————————— — ———— ————