Fran Utlandet. Angående det senaste slaget i Amerika yttrar Times för d. 29 följande: Hade general Burnside, haft fria händer, skulle han måhända icke angripit sydtruppernas starka positioner; men han var uppenbarligen icke sin egen herre. Innevånarne i Washington och folket i Norden voro lika otåliga, och sydtrupperna, hvilka, såsom några af deras fiender inbillade sig, omkommo af hunger och köld, måste angripas. Resultatet var nederlaget vid Fredericksburg. Enligt hvad det säges, har general Melellan blifvit kallad till Washington och han skall kanske återigen öfvertaga befälet öfver de af de eländiga ränksmidarne i Washington ledda härarne. Han skulle i sjelfva verket kunna intaga en mera framstående ställning, om han hade mod, ati störta en regering, på hvilken amerikanarne i Norden äro lika ötvermätta som den öfriga verlden. Men han skall sannolikt låta sig nöja med att utverka sig ettstörre oberoende, än som förut medgifvits honom, gyckelspelet af en vexling af befälhafvare skall ännu en gång upprepas. Men antagligen skall icke någon sådan vexling utöfva inflytande på krigslyckan. Ett nytt blodbad har endast låtit sydtruppernas mod framstå ännu tydligare och gifvit Nordens sanatici så väl som dem, hvilka låta sig af dem föras i ledband, en ny läxa. Kaparen Alabamatyckes kunna bereda den engelska regeringen åtskilliga svårigheter. Många hafva hittills varit af den tanken, att dess utrustning i en britisk hamn icke kunde anses för en kränkning af den genom drottningens proklamation påbjudna neutraliteten; men af de aktstycken, som förelagts den amerikanska kongressen, finner man, att detta ej alldeles varit; fallet. Grefve Russell hade — dock litet för sent — tillfölje af kronojuristernas uttalande befallt, att Alabamar eller N:o 290, såsom den då hette, skulle hindras från att afsegla. Innan nemligen befallningen uppnådde Liverpool, hade fartyget redan afseglat. Den amerikanske gesandten i England, mr Adams, omtalar detta i en depesch af d. I aug. på följande sätt: Grefvo Russell omnämnde först förhållandet med N:o 290 och anmärkte att ett oväntadt dröjsmål inträffat i ifgörandet af denna sak derigenom, att regeringsadvokaten sir John D. Harding plötslisen blifvit sjuk och derföre var alldeles ur stånd att arbeta. Det hade derföre blifvit nödvändigt, att rådfråga andra, och dessas tanke var, att fartyget borde qvarhållas.. Men