Om qvarntullens asskassande. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då det hos Rikets Ständer blifvit motioneradt om len såkallade qvarntullens afskaffande och qvarnars nänförande till fabriker i beskattningssättet, men unler ventilationen olika meningar visat sig om det rätta ller orätta, torde det vara nödigt framdraga några fakta, som annars möjligen kunde blifva förbisedda, hvarigenom en orimlighet komme att fortfara, som af den opartiske betraktaren måste högt ogillas. Det är bekant, att, genom Kammarkollegii bref af den 23 Okt. 1759, :delen af hvad qvarnen inbringar, d. v. 8. !;delen af bruttoinkomst, skall erläggas ill staten. För denna orimliga afgift har staten lemnat den qvarnidkande rätt att godtgöra sig med 2 kappar af hvarje tunna som förmales, samt skydd mot äflan derigenom att nya qvarnar ej få uppstå, med mindre konsumtionen ökats så mycket, att en ny qvarn utom de gamlas förnärmande kan vinna sysselsättning. Om nu detta skydd rätt handhafdes och det vore att påräkna de 2 kapparne i inkomst, samt icke genom len fria införseln täflan utifrån vore möjlig, sa hade cke qvarnidkaren något att klaga öfver, det vore då konsumenterna som finge betala sitt bröd något dyare, och mjolnaren och staten hade tillsammans ett monopol på att mala, och, efter gamla tidens åsigt, skulle allt stå herrliga till; men de nya ider som rjort sig gällande i andra länder och äfven i Sverige, itt nedsätta och jemna skatterna, borttaga tullarna n. m., hafva lemnat fri täflan utifrån, så att en handande i Göteborg kan med fördel köpa spanmålen förnalen från Danmark, eller annan utländsk ort, framör att köpa den omalen och låta mala densamma i tadens grannskap. Det är således ingen kraft qvar af författningen om bestämmer 2 kappars inkomst af tunnan, utan är let skyddet alldeles försvunnet, så att om en mjölnae i Danmark maler för 60 a 70 öre måste mjölnaren i j3öoteborg mala för detsamma; detta är klart och betämdt tillfölje af den fria handeln. Om nu genom den fria införseln mjölet blifver illigare på den utländska marknaden tillfölje deraf tt den svenska mjölnaren måste betala 3 gånger mera ill staten än det hvarmed hvarje annan fabrikant är elaten i ren förtjenst och 25 ganger så mycket som warje annan fabrikant betalar till staten, så är väl cke detta en hushållning för landet, lika som det visst cke kan vara en hushållning för staten; det sednare orde äfven bäst bevisas deraf, att den höga beskattingen hindrar kapitalerna att utveckla en näring som andra länder hunnit en höjd, hvarom den svenska varnidkaren icke kan göra sig en föreställning. Ett exempel härpå torde böra anföras: Det.är 08 män af yrket bekant, att ju varmare qvarnstenarje äro under sin verksamhet, desto sämre blifver mjöet, särdeles för handeln, emedan det svartnar ansenigt under den högre temperaturen; om nu en qvarngare vill förekomma detta genom att inrätta ett störe antal qvarnstenar än han behöfver för den jemna erksamheten, så att en del stenar hvila och afsvalna nder det andra äro i verksamhet, så får han sig en y skattläggning på halsen med alla dervid oskiljukige extra kostnader, såsom synförrättningar etc. Skaterna bestämmas efter stenparens antal, som om alla oro verksamma på summa gång, så att dubbelt anal föranleder dubbel beskattning utan att i ringaste vån öka tillverkningsqvantiteten. Den förbättrade roduktionen, icke förökade, fördubblar således skaten. Detta orimliga förhållande afskräcker naturligiig från alla förbättringar i den vägen.