med sitt råa skämt och sina råa sagonor, äro vämjeliga. Och hvilka varor här serveras af den rörträfflige värden — dåliga öfver all beskrifaing, men priserna äro ej dåliga, det kan man vara säker på. Le diable est toujours derrisre la erois, brukade W—t ofta säga i Posttidningens förtroliga bref till lilla kusin. — Andra baler, af det slaget som göra vår ruin, hafva vi också haft en uppsjö af; det är s. k. öfverenskomna baler samt sådana som på ganska fiffigt sätt annonseras i Dagbladet under rubriken Diverse ungefär på det här sättet, för att slippa all anmälan hos polisen: Den herrn, som på balen vid Södermanlandsgatan (t. ex.) önskade få träffa damen i randiga sidenklädningen och cameliorna i håret, vinner denna önskan, om han infinner sig på balen i La Oroixe lilla salong i afton kl. 94. Går man nu elter en sådan annons, så är här publik bal i full gång — entråe 3 rdr för kavaljer, 2 rdr för dam! Annonsen om damen i sidenklädningen och cameliorna var naturligtvis bara en fint, men förstås så innerligt väl. Men nog nu om våra julnöjen. Så här på årets sista afton — jag förskotterar som ni ser och skrifver efter Göteborgs tid — får jag liksom andra ångerfulla syndare anhålla om er välvilliga tillgift för under året begångna fel och synder, för de bref som kommit er tillhanda och för dem som icke gjort det, för den lilla historietter som ej befanns riktig, för den fetstilsnotis som jag mot min vilja skaffade en annan tid ning till förstärkning under rubriken Stader och Länet, för åtskilliga ordrytterier m. m som ej så noga kan specificeras — för all detta ber jag om tillgift. Skänker ni mig den — och jag lefver på detta hopp i nyårs helgen — så lofvar jag att under det stun dande året transitera till er en mängd artik lar, passande till korrespondenser, af olik: innehäll och omfång, och ovenikjöbot mii hjertliga tillönskan af ett godt och lycko samt år! Au revoir, Walfrid.