fr UL VO. F. 0 Ö5 —. marknad. Medgifver man deremot teatersällskapet frihet att dela sig äfven mellan t. ex. Norrköping, Örebro, Linköping eller någon annan stad, som är lysten -efter goda opektakler, då är det min öfvertygelse, att företaget skulle bära sig bra, men också blott då. Kastar man olott blicken på Helsingfors, så ser man der en stående teater, som kämpar af alla krafter för att erbjuda nytt åt sin publik, men som väl efter ett års tillvaro har kämpat slut, såger man, och just på grund af de ofvan nämnda skälen, ty den står ej ut med att ständigt gifva nya pjeser, och det är just hvad publiken vill ha. Helsingfors och Göteborg kunna jemföras med hvarandra, den publik, som i dessa städer antar ges skola uppehålla teatern under hela året, blir nära nog densamma, och följaktligen för liten. Spelade deremot det nya sällskapet 5 vintermånader i Göteborg och delade sig de andra 7 månaderna på tre, fyra eller fem större städer, skulle allt nog gå bra, såvida ej den omständigheten, att truppen skulle sättas på rörlig fot eller ej ha någon varaktig stad, komme att lägga hinder i vägen för hela planen. Illa vore emellertid om det goda Stjernströmska sällskapet skulle splittras åt alla båll. Dock bör man hoppas att något klokt arrangement blir träfladt, ett sådant tillfälle som detta står ej alla dagar till buds. Af allt detta bör ni ej tro, att jag på minsta sätt vill uppträda såsom någon förnumstig rådgifvare; jag har endast velat säga er mi na tankar i denna fråga, som kan sägas beröra nära nog lika mycket Göteborg som Stockholm. Mitt intresse för allt hvad som rör teatern har gjort, att jag vågat sätta mina åsigter på papperet, ingenting annat; allra minst göra de anspråk på någon ofelbarhet. Julhelgen har gått förbi, utan att göra mer än vanligt väsen af sig. Våra julnöjen hafva varit de vanliga, jag talar om de offentliga nöjena. Kongl. Teatern har såsom vanligt tagit fram sin gamla hjelphustru, såsom Dahlgrens sorglustiga sångoch dansspel Wermlänningarne kallas. Jag kan ej säga bestämdt, men tror att det var för 160:de gången detta folkstycke uppfördes Annandag Jul; ungefär till det ordningsnumret ha väl representationerna nu hunnit, kanske än längre. Besynnerligt är, att Kongl. Teatern ej kan förskaffa vår gamle hederlige Almlöf från brukspatronens obetydliga roll i detta sondagsstycke — nog måtte väl någon annan finnas som kunde spela den. Mill Bock deremot kan gerna gå med Lotta, hans dotter. Hr Jolin spelar fortfarande Per, Sven Erssons dräng, och omåttligt är det bifall som ofvanifrån kommer hr Jolin till del för denna söndagsroll. Fru Hedin har då ändtligen slutat att spela bondpigan Stina och ersättes nu af m:ll Sandberg. Den unge älskaren Erik spelas rätt bra af en hr Olsson, begåfvad med ganska god tenor-röst. Han har förut varit anställd vid en landsortstrupp, men användes äfven i operan. såsom anförare för vakten o. s. v. och sjunger ganska bra sina partier, nemligen 15 till 20 takter långa. Särdeles dråplig är Uddman såsom rike Ola i Gyllby, och Olas dotter, m:ll Åberg, är tjusande vacker. Broman såsom Löpare-Nisse är herrlig och öfverträlfar nästan Hjortsberg (fru Westerdahls man), som här hade sin enda och bästa roll och kunde nästan sägas vara engagerad enkom för att i jul helgen spela denna. Ett fullt hus åsåg denna föreställning, hvilken nu som alltid helsades med oerhörda bifall af publiken, till största delen utgörande barn och tjenstefolk. Til efterpjes gafs elt Palais Royal-stycke, benämnd Trassel, af ungefär samma estetiska hal som En bengalisk tiger o. d., hvarmed vå! nationalteater då och då undfägnas. Mindre teatern aktade sig att på annandagen låt: Frantz Pönitz uppträda, ty hr Stjernström viss te att på en sådan dag och med en sådar pjes som Den ondes besegrare kniper mar publiken ändå. Södra teatern bjöd sammdag på sin Onkel från Amerika, hvilken ut öfvar stor dragningskraft mest genom sin: kupletter och af dessa isynnerhet en med 1( verser och omqvädet: Jo, den är fin, riktig fin, utomordentligt fin — och hvilken tilläm pad vare sig på gaseller vattenledningssty relsen, på Taxeringskomiten, kejsar Napoleoi o. s. v., uppväcker riktiga orkaner af bifall och komikern Nyfors får alltid sjunga kuplet ten da capo; när han då i sista versen byte: ut utomordentligt fin mot Lalldeles dj-t fin— då gå förtjusningen, skrattsalvorna oci handklappningarne öfver alla vanliga gränser På Södra teatern kommer Nyårsdagen att gif vas en Nyårsrevy, på vers, författad, säge det, af aktören Josephsson vid Kongl. teatern Hedberg har tröttnat att skrifva nyårspjese och är för öfrigt sysselsatt med ett störr dramatiskt arbete. Ladugårdslands-operan har skaffat sig en julpjes i Görners trolleri pjes Prinz Honigsehnabel, här kallad Ved huggarne eller Straff och Beloning, hvilke jag dock ej ännu sett. Återstår sedan, utor 25-öreskonserterna i spegelsalongen på Novil la, hvilka under julen flitigt besökas, DOl Croixs hekanta maskerad med fullstämmig or