kKonnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (öfvers. fr. Franskan. Talande sålunda för sig sjelf hade Frans klädt sig så godt han kunde, utan någon annans hjelp, och med nyckelknippan i handen, hvilken föregående afton blifvit till honom öfverlemnad af mr de Montchenu, klef han öfver de begge pagerna och gick utan buller igenom antichambern. Han log i sitt skägg åt den figur Lazaire de Salva skulle göra, då han vid sitt uppvaknande fann kungliga sängkammaren vara tom. Anländ till foten af den stora trappan mötte konungen tvenne skildtvakter som gingo fram och tillbaka i vestibulen med musköten på axeln, och som när de igenkände konuagen stannade och gjorde honnör för honom. — Ah, utbrast Frans, andande med fulla lungor, der är då ändtligen tvenne lefvande varelser! Fortsättande sin väg nedsteg han långsamt för de tio marmortrappstegen som förde till gården. Befalhafvande offleeren för den vid vindbryggan ut) Forts. fr. N:o 302.