fullkomlig motsats mot det faktiska förhäldandet fortfarande förklara att Schleswig-Nolsteinismen egentligen var en strid mot Ryssland, och upprepa den i Tyskland fintligt hopspunna saga, att 1852 års traktat öppnar vägen för Ryssland att bemäktiga sig Danmark. Sanningen är att Ryssland ingalunda önskar se Danmark lyckligt och enigt. Ryssland fruktar för att se Skandinavien starkt under tvenne eniga regeringar, om äfven den förening af de begge staterna, som är en stor del af deras invånares älsklings-ide, icke ingifver Ryssland någon särdeles farhåga. Derför ser Ryssland med noje om Tyskland kan slita ut Danmark, emedan Ryssland alltid befarar att ett starkt Skandinavien skulle återbörda sina forna tillhörigheter. Det är fullkomligt säkert att om Tyska förbundet med en enda man inträder i Danmarks icke tyska besittningar, kommer Sverige att såsom Danmarks allierade deltaga i striden. Så länge tvisten inskränkes till Holstein, kommer Sverige att endast förblifva åskådare. Det är möjligt att, genom en tvungen förklaring af Förbundets lagar, rättfärdiga Holsteins besättande af en preussisk här, under förevändning att upprävthålla ständernas rätt mot konungen, eller konungens rätt mot ständerna, — ty under begge dessa förevändningar har Förbundet besatt detta hertigdöme, — men i samma stund som gränsen af Slesvig öfverskrides, forklarar Tyskland krig mot Danmark, och då skall Sverige skynda till dess hjelp. Sveriges och Danmarks flottor äro en motvigt mot de talrika härar, som Tyskland kan på fältet uppställa, och kriget kan drabba, både till deras personer och ogodelar, de patrioter på preussiska stränderna af Östersjön, hvilka ljudligast ropa efter Slesvig. Olyckligtvis har grefve Russell alltför mycket bidragit till att göra ett sådant krig troligt. Alltsedan hans depesch blifvit allmängjord, har den tyska publikens öfvermod tillväxt. Den har föreställt sig att nu utan hinder kunna altvå den förodmjukelse, som blef en följd af dess senaste försök att stjäla Slesvig, och att den nu skall kunna sätta sig i besittning af det åtrådda hertigdömet. Men lyckligtvis talar icke lord Russell för England, och då England uttryckligen har förnekat hans depescher, är detta land af deras innehåll icke bundet. Om Tyskland försöker att sätta i verket sin afaigt att våldsamt rycka Slesvig från Danmark, kommer det att möta en ingalunda föraktlig fiende i de skandinaviska konungarikenas förenade krafter; och om äfven England och Frankrike skulle kun na tillåta Tyskland att på detta sätt bryta Europas fred, skola de aldrig tillåta detta land att föreskrifva de vilkor, på hvilka den ånyo kan blifva återställd.