BCUmibiu. TtullcCu nur bVUaAan 191vv ÖÅvOUMTLD död gjort nyttiga erfarenhetsrön. Det har under Ricasoli lärt, att påfven icke skall komma öfverens med nationen, ej ens för priset af den mest utsträckta kyrkliga frihet, så länge ännu en återstod af det verldsliga herraväldet hos honom närer hoppet om en restauration och binder hans samvete, som uppreser sig emot ett frivilligt afträdande af det han anser som kyrkans egendom. Sedan Sarnico och Aspromonte vet Italien, att den mest glödande patriotism, de mest berättigade önskningar endast kunna blottställa det i Europas ögon, så snart de afvika från den raka och säkru bana, som Italiens fria institutioner utvisa. Slutligen vet Italien olyckligtvis, sedan hr Drouyn de Lhuys sista note, att tiden ännu icke är ione, då den franska politiken skall fullständigt uttöra sina egna grundprinciper, non-interventionen och aktning för folkrätten i Italien; att det följaktligen måste af händelsernas logik och omständigheternas makt vänta den losning, som det ännu för kort tid sedan hoppades erhålla af kejsarens goda vilja. Sålunda är den allmänna meningen väl beredd att und.rstödja ministeren i en kraftfull, återupprättande förvaltning ini landet och en moderut och öppen politik gentemot utlandet. Om Italiens enhetsrörelse vore mindre djup, mindre ihärdig, skulle modstulenhet kunnat följa på de svikna förhoppningarne; men Italien hyser en sådan förtröstan till sin slutliga seger och en så fast vilja, att icke låta skräcka sig tillbaka af någon svärighet, att det inför de sig resande hindren blott med beslutet om fördubblad verksamhet ändrar sin väg. Hä danefter skola de praktiska hufvudena, seende bort från Rom och Venedig, med så mycket större ifver vända sig till den uppgift, som närmast bör lösas: konungarikets inre organisation. -Sådan är landets mening och isynnerbet deputerade kammarens; den senare är derjemte beredd, att utan partianda förhandla de inre frågorna med en ministr, hvars ullträde till makten ansetts som en seger för parlamentet. Ministeren har derfore icke behöft afgitva några bestämda lötten angående de svåtvande trågorna i den yttre poltiken. Hvad man framtor allt begär utaf den och avad den lofvar, är, att den på allt sätt stärker landet och utan partiskhet ingår allianser, hvilka af sig ejelfva bära sma naturliga frukter. Derföre skall hvarje dag, hvarje vecka, hvarje månad förhöja armeens styrka och sambandet mellan de olika nationala elementerna; och i den kanske nära liggande tidpunkt, då villtället att gora Italiens rätt gallande skall erbjuda sig, kan ministeren uppträda med desto större autoritet som man icke kan förebrå den händelsernas framstortando och den ej blottställt sin värdighet genom fruktlösa tiggerier hos andra. Men naturligtvis måste denna moderation i utlandet bedomas på samma sätt som i Italien, der man väl vet, att Roms och Venedigs rätt, d. v. s. nationens egen, nu är en absolut princip, en dogm, hvaröfver ingen diskussion är möjlig. Itallen endavt samlar sina krafter och rustar sig vid utsigten till en för fordringen af dess räv ogynsam diplomatisk situation. Skall denna period för inre koncentrering medtöra lyckuga resultater, så har regeringen att under densamma särskildt rikta sina blickar på ordningens upprätthållande och stärkandet af lagarnes herravälde. Det är dertöre ministerens fasta beslut, att vänja de nya provinserna vid det regelbundna utöfvandet af konstitutionel frihet och tillspärra vägen för hvarje parti, rörelseeller reaktion-, som försöker taga ett steg utom laglighetens gräns. Det af deputerade kammarens utskott utarbetade utkast till en föreningslag skall af kabinettet törordas hos parlamentet. Tills denna lag träder i kraft, förbjudas befrielsesällskapet 1 Genua och dess 800 klubbar, hvilka upplösts af den förra ministören. Parlamentet skall bestämma, på hvad sätt dylika sällskaper kunna bildas, — — — vär diplomati har så högt proklamerat vår rätt till Rom, att nya förklaringar skulle vara obehöfliga. Det är Frankrikes sak, au draga sig ur de motsägelser, i hvilka dess yttre politik rörer sig. Framtiden skall visa, hvem som lidit mest genom occupationen at! Rom, Italien, vi i våra materiela intressen, eller Frankrike uu sitt moraliska inflytande n Europa. Från Rom skrifves under d. 20:de, ati ett ministerielt cirkulär anordnar om vallistornas snara rättande. Man atvaktar särskilda torfoganden i afseende på det romerska mumeipalitetet. Påtven bar for den nya ringmuren kring OÖivita Veccma beviljat 300,000 fr. De romerska tidningarne säga, att inom en månad skola alla klostren 1 Neapel upphafvas. Rysslands officiela tidning meddelar i grekiska frågan ett cirkulär af utrikesministern, turst Gortschakoff. Etter en redogörelse for de underhandlingar som egt rum, heter det deri, att Rysslands representanter i Paris och London d 30 nov. erbållt befallning, att törfi. nrn Lo