. änner, ingen nämnd och ingen glömd!, hvar-kv. r vi ej kunna neka oss nojet låna söljandesg tancer: Sök mig på lifvets pilgrimsfärd hvarheldst i denna vida verld, i hvilken vrå, hvad krets du vill, — med trofasthetens religion, med sångens gamla svenska ton jag hörer dig, Er alla, till. I tankens rymd kosmopolit, som svärmar fritt än hit, än dit, en viking heldst på äfventyr, med hjertat dock, en trogen son, till fosterjorden fjerran från som oftast jag tillbaka styr. Hvarheldst jag dväljes, hvar jag går, det gamla Sverge för mig står i liflig, yfverboren tärg, i norrskensprakt, i sommarljus, med tysta skogar, elfvars brus, med blåa sjöar, gråa berg. Med sina minnens stora drag, med gamle Brages harposlag och häfdens rika poesi, med gryningen, om också blott bak dimmor röjd, af en idrott, som skall vår framtids ära bli. Författaren har som ramar för sina små stycken begagnat dessa afdelningar: Genre och Scenerier, hvilkas utmärkande drag är den lätta feullletonsstilen, klädd i liksom på lek fagonerad och dock väl passande form, hvilken eger detta ungdomliga behag, som ser ut som sjelfsvåld och hvilket man derföre morrar öfver, men dock finner täckt och just genom sin ungdomliga lekfullhet behagligt; läs blott: Uppå en Pariserkaffö, Ett Färjeställe, Ett brustet Hjerta, der det heter om den känslofulla femtonåriga: Hvad vore menskan utan grafvens hopp? — har hon mig frågat sist, den stackars lilla — ablott döden fyller lifvets löften opp, allt annat är elände, vank och villa. A — — 0 TT Och vid att så hon qvad med bruten röst, — vid bordet detta var, — hon mot sin vilja till munnen förde litet kycklingsbrost med lingon och med delikat persilja. — eller På Hafvet, Versailles, Ett äfventyr — Derpå följer: Episoder, der draget redan är mera markeradt och humorn af mera slipad art. Njut af: Ett Skaldehjerta!, IHomme de la Destinåe, Ar 1830, Stormen på Fredriksstad. — Så kommer Erotiska Miniaturer af älsklig färgton, såsom i Stor sak!, Plöjarens Sång, Casus Belli, Men min Gud då, Violeta. — I Tids-Intryck är stämningen djupare och vi hänvisa läsaren dit. — Sist ha vi Medaljonger, som innesluta stycken af varm känsla i teckningen samt renhet i utförandet, och kanske bäst återspegla denne skalds individualitet. Minnens j, läsare, kanske sången öfver Anders Lindeberg, eller Thore Petre, eller öfver Beranger (ett stycke af synnerlig förtjenst): Det var häromdagen i Paris en sällsynt, en oerhörd sorgefest, det tillgick på stort, på kejserligt vis, och hela staden var bjuden till gäst. En hel arm med blanka gevär, hundratusen morska män, höll vägen besatt, och här och der en artilleripark ifrän Vincennes. Kort! det var en fest, högst magnifik. med stor militärisk exteriör, och sällan till jorden fördes ett lik med mera eclat och sann honnör. Och han som begrofs ? en namnkunnighet som fört till segrar en fransk arme? nej! — endast en gammal fattig poet; hang namn var helt enkelt herr Beranger. I all sin dag han ej annat gjort, än några visor, korta och små; det hela rymmer just icke stort, det är ett oktafband eller två. Men när han qvad och i hvad ban qvad var Frankrikes själ och fransk esprit, var tosterlandskarleken i hvarje rad och frihetens stolta poesi. etc. eller öfver Trumslagare Pierre, eller Kung Oscar, eller Wilhem von Braun? Men det var ej vår afsigt, att här lemna någon genomförd redogörelse för vår skalds senast utgifna poetiska arbeten, utan sätta derföre här punkt, med råd till en hvar, som vill ha en angenäm läsning under julen eller när annars som helst, att tillegna sig ofta nämnda verk, han skall ej ångra det. Efter kosmopoliten komma vi nu till den U Er EN FR RE 2 —