glömda af honom. Då han slutligen återvände till Europa blef han förvånad öfver att finna dem vara tvenne sköna qvinnor. Han förälskade sig, men i hvilkendera af dem? Båda voro bländande skönheter. Han var pinkär i båda och var i en hvirfvel af tvifvel och obeslutsamhet. I ett anfall af förtviflad öppenhjertlighet berättade han för de unga flickorna, huru hans känslor voro beskaffade. De skrattade till en början åt honom, men derpå börjdade de att tänka efter, och resultatet: af deras reflektion blef, att de båda älskade den unge mannen, och voro i lika stort tvifvelsmål som han sjelf. Resten af historien är snart berättad. En mormonprest kom till trakten och då hang ord gäfvo en lösning åt det invecklade förhållandet, predikade han ej för döfva öron. Kort derefter reste trion till mormonlandet. Tankekorn. — Råa naturmenniskor handla, bildade menniskor tala och fint folk sjunger. — Det gifves trenne hufvuddygder, klok urskiljningsförmåga; en välvilja som omsattar hela menniskoslägtet och tillräckligt mod för att börja och fullborda ett företag. — Samhället består af två stora klasser: I:o De som hafva flera måltider än matlust och 2:o De som hafva mera matlust än måltider, — Slösaren är en dåre, som bränner sin lampa vid klaraste solsken och saknar olja, när natten tillstundar. Han är ock en såpbubbla, som skimrar och prålar ju mera den uttänjer sig, men spårlöst försvinner i sin herrligaste prakt. — Ett siskspo är en apparat, i hvars ena ända finnes en mask och i den andra en dagtjuf. — En viss skriftställare säger: Inteat ser ohyggligare ut än en dam med stoppade strumpor. Jag tillåter mig härvid anmärka, att en dam ser långt ohyggligare ut med hål på strumporna,