Fran Utlandet. Enligt hvad telegrasen i gär berattade, ha i Grekland blodiga förvecklingar egt rum. Detta är att beklaga, ty revolutionens början har haft en så lugn och derigenom imponerande karakter. Det är likväl att förmoda, det dimensionerna af upploppet skola minskas med nästa telegram, ty antagligen forskrifva de sig endast från några missnöjda, uppviglade genom ryska intrigorer, eller ock från massan, som retats af de hinder ryska och franska myndigheter rest mot förverkligandet af nationens önskan om den engelske prins Alfreds uppstigande på Greklands tron, och derför utfarit emot anhängarne at det ryska och det franska partiot. I Grekernas ögon mäste det hela gestalta sig så, att Ryssland och Frankrike ej vilja tillåta Greklands konsolidering och stadgande genom England, dertill ledda at småaktig svartsjuka, utan hota detta senare rike, i händelse det skulle vilja antaga prins Alfreds kandidatur och tvinga det att, på grund af 1832 års fördrag, afstå derifrån. Med en något skrymtande mine, det kan ej nekas, har England låtit sin gesandt i Athen forklara, att det måste böja sig tör nödvändigheten och ej kan släppa prinsen. Att detta afböjande måste ha gjort djupt intryck på den grekiska allmänheten, som nyss förut af alla krafter bearbetats i engelsk anda, ligger i sakens natur. Det är derföre ej heller så underligt, om de till Athen sammanströmmande folkmassorna hafva rört på sig och gifvit luft ät sin ovilja mot isynnerhet Ryssland. — Vill måhända England uppväcka en storm, tor att sedan med rentvagna händer kunna säga till rivalerna: Här sen J, mina vänner; jag vill slippa ifrån, men jag tår icke. Och tramfor allt inga oroligheter i denna brännbara trakt — De närmaste dagarne skola lemna redogörelse för situationen. Rysslands officiela tidning meddelar emellertid en hycklande artikel i trågan, hvarur detta utdrag förtjenar meddelas såsom bevis på huru innerligt väl Ryssland vill Grekland, endast detta vill göra hvad Ryssland vili och