MMA 1A4 199 P;RDPPUnAUA MILE 7 7— jorn, hvaraf göts en s. k. stödkabbe för den blifvande 10 tons tunga ånghammaren, troligen den tyngsta pjes, som blifvit gjuten i riket. Härvid är att märka att denna gjutning skedde med en provisorisk ullställning på fria fältet. Nu återstår att gjuta en pjes af dubbel vigt mot den förstnämnde, nemligen en bottenplåt, på hvilken nämnde pjes skall hvila. Kalfeoch sockerförbrukningen synes i en oerhörd grad hafva okat sig i rikets nordligaste delar, synnerligast i sjelltrakterna. Så berättar t. ex. en korrespondent från norra Ångermanland följande: Fullt trovärdiga personer, som tillika ega noggrann lokalkännedom, såsom boende å ort och ställe, uppgifva, att t. ex. i A. socken utgifterna för inköp af kaffe och socker årligen uppgå ull minst 30,000 rdr! I denna församling lefva likväl ännu personer, som minnas den tid, då kaffepannan sågs på högst få andra ställen än i prest och länsmansgärden. I sjellsocknen Å. åter, med en jemförelsevis mycket ringare folkmängd, forsakras utgifterna för denna öfverflödsvara icke understiga 18,000 rdr årligen. Olyckshändelse i en engelsk kolgrufva. — På morgonen d. 22 sistl. Nov. tilldrog sig i en kolgrufva, belägen på tre eng. mils afstånd från Newcastle, en bedröflig tilldragelse, genom hvilken sexton karlar och gossar förlorade lifvet. Det första tecknet till olyckshändelsen var utt en häftig luftström trängde upp genom graföppningen medförande en mängd ångor och äfven smastenar och grus. Man förstod genast att en explosion egt rum och alarm blef gifvet. En stund derefter upphissades tre män, ännu lefvande, men mycket medtagna af de dödliga gaser de inandats. Sedau de blifvit behandlade af en läkare, hemtade de så pass krafter, att de kunde berätta hvad de visste om tilldragelsen. Under tiden uppfordrades ytterligare ätta män, hvilka alla blifvit så återställda, att man ej behöfver hysa fruktan för deras lif. Af de tre männens berättelser inhemtades, att de voro ungefär tjugofem personer nere i grufvan, och somliga af dessa arbetade på betydligt atstand från graföppniogen. Man förmodar, att någon af arbetarne ej tillräckligt skyddat säkerhetslampan medan han höll på att spränga sten, utan att någon stenflinga skadat nätbetäckningen öfver lampan, hvarigenom den explosiva grufgasen kommit i beröring med lågan och antändts. Första tecknet till att olyckan skett, var det att en häftig luftström med döfvande buller for igenom schakterna, nedrifvande allt hvad löst som var i dess väg. Arbetarne som försökte att fly, blefvo kastade till marken, många af dem olyckligtvis för att ej mera resa sig. — Man fann snart att explosionen satt eld på stenkolslagren, och mått och steg blefvo genast vidtagua, för att släcka branden. Efter stora ansträngningar och mycken fara, fororsakad af den förskämda luften, lyckades man slutligen i släckningsurbetet, och redin samma dag kunde man upphemta liken efter de olyckliga, som vid dennu förskräckliga katastrot fingo tillsätta lifvet. Metoorologlska lakttagolsor.