och jag skall kUppa vingarne pa henne så att hon ej slyger bort annu en gång. — Kan du göra detta nya underverk, hexmåästare, sade Frans förtroligt stödjande sig på sin gunstling, bvilken kände sig darra af högmod, så skall du, vid min adelsmannaära icke få skäl att ångra dig. — Jag hoppas det, sire, svarade slottsherren med krypande röst och hållning. Frans, som alls icke tviflade på att VIon:-ehenn skulle hålla ord, vände sig wed af hopp och glädje strålande ögon till sina hofmän. — Hören, mina herrar, sade han, man påstår att flockar af uthungrade vargar föröda de angränsarde slätterna. Jag föreslår således ett allmänt jagtparti, för att göra ett hastigt slut på denna fest. Konungens förslag emottogs med bullran le acklamation. — Gå i spetsen, sire, och vi skola följa er, svarade Bonnivet. Är icke vid jagten som i kriget lra trognas plats vid er sida? Vid dessa obetänksamma ord förmörkades konungens panna. Ja, ja! .. låtom oss jaga vargarne, sade han bittert, under det mist garde och schweizarne jag konnetabeln. Foi de gentilhomme mina herrar, de äro bättre ottade än vi. — Låtom oss hoppas, sire. sade Bonnivet. att de skola få tag i honom innan han hunnit fullborda den förrädiska handling hvaröfver han rufvar. — Måtte du spå sannt!... Om jag en dag får honom