Paykull, hr Fahnehjelm, frih. R. Cederström, brr Lagergren och R. T. Cederschiöld, grefve C. G. Mörner och frib. Th. Cederström; samt för afslag justitiestatsministern de Geer, grefve E. Sparre, frih. Sprengtporten, frih. H. Hamilton och hr Montgomery-Cederhjelm. — Förslaget bifölls vid votering med 180 ja mot 81 nej. Tredje punkten, om den ändring i 28 3 regeringsformen, ,att till vissa beställningar må kunna utnämnas trosbekännare af ännan troslära än den rena evangeliska ; 4:de punkten, om ändring i 31 5 regeringstormen, ,att atven andra af städernas innevanare än borgerskapet må ega att deltaga i val till borgmästare, och d. 5:te, ,om ändring al några grundlagsparagrafer rorande riksstyrelseus förande i villa tallF — biföllos utan diskussion. Prestestandet. Af de i konstitionsutskottets memorial n:o 2 framlagda grundlagsandrings-torslagen förkastades det första, om statsradets hörande öfver förbund med trammande makter, genom votering med 43 röster emot 9, eiter eu längre diskussion, uvarunder atslag yrkades at doktorerna Lindgren, Säve, Wensioe, Tellbom och Nordlander, prosten Sonden, kontraktsprosten Tegner och riksarkivarien Nordström. Såsom skäl antordes, att om med ,afhandlingarmenas de preliminära underhandhugar, som iorega ett törbund, torde svarligen, när sadana soregatt, det sorsatalade statsrådets olika tanke kunna törhindra forbundets afslutande. Det i en sådan fråga i statsradet hallna protokoll blir tillgängligt för otfentugheten, hvilket i de tlesta fall torde vara i hög grad olampligt. Förballandet ul Norge skulle rubbas, enär atven de norska statsråden sannolikt älven komime att bli hörda. Genom iörslagets antagande skulle andra regeringars benägenhet att inga förbund med Sverige kunna miuskas m. m. or Almqvist hade önskat bitalla det stramlagda torolaget, men ansag sig deritran hindrad ar dess tormela brister. For bilall tull sorslaget yttrade sig dr Sandberg och kyrkoh. Wennerström, hvilka ansäågo alla garantier vara at noden, särskildt med alseende på de faror, som möjligen blitvande törbund med Vaumark under narvarande tid kunde medjora. Forra riksdagen anfordes bland skalen till sorslagets torkasrande, att ,athandlingar och ,förbuud e) blitvit åcskiljda. När nu sa skett, ogillades älven detta. Um Norge genom torslaget skulle vinna nagot större iuflytaude pa så viguga sragor, som dem om forbnd med trånmande makter, vore det sannerligen e) att beklaga. : Andra punkten, om au konuugen icke må, utan rikets standers samtycke, blitva regerande turste at utländsk stat, bifölls utan votering, på yrkande at d:rna Wensioe och Lindgren, kontr.-prosten Tenr, prosten SOnden. yrkoh. Ternström och riksarkivarien Nordström, avaremot kyrkob. Otterström och d:r Gumelius ansago lurslaget böra forkastas sasom alldeles obehofligtIredje punkten, tillstyrkande trammande trosbekannares ulltrade ull vissa befattningor, föranledde en långvarig diskussion, som ej sltutaues i lörmiddagens plenum. Biskoparne Björck och MAilln, d:rna Säve och Gumelius, hyrkoh. Otterström samt prof. Carlson talade för bifall, under aberopande at förslagets billighet och rättvisa. Redan nu användes judar och katoliker, utan att nagon våda derat sorspordes, ej endast såsom privata lärare och läkare i cuskilda hus, utan äfven sasom biträdande lärare vid Nya Elementarskolan, lärariuneseminariet o. 5. v., samt såsom läkare vid barnbördshuset m. tl. ofleutliga sjukvårdsanstalter. For atslag yttrade sig biskop Aunerstedt samt doktorerna Rundgren och Ljungdalu. Sasom skäl anfordes, att sragan gällde, satramt man gick till grunden, om Sveriges rike skulle torblitva ew evangeliskt-luterskt rike, om här borde finnas nagon statskyrka. Kristendomen bör genomtränga staren och derat äro nu gällande stadganden ett uttryck. Om också stat och kyrka snart nog komma ait, till skada för bäda, skiljas at, så bör ej det vara ett skäl att ingå på förslaget. Genom bitall skulle förklaras, att staten vid läroanstalterna och sjuksängarne ej behötde eller borde fästa något afseende pa religionen. (Efter hvad pr telegraf ar bekaut, gick förslaget på enermiddagen igenom,. Borgareständet. I detta plenum börjades foredragningen af konstitutiousutskottets memorialer med uppgilt å de från förra riksdagen hvilande grunvdlagsaudings-förslagen. Memorialet n:o 2 rönte toljande behandling: Första punkten, angående statsrådets horande ofver förbund med främmande makter, bifölls utan diskussion. Andra punkten, att konungen icke må, utan rikets ständers samtycke blifva regerande furste at utlandsk stat, blef föremål för någon diskussion. För förslaget talade hrr Ridderstad, Ekholm, Rydin, Rinman, Ljungberg, Loven. Hrr Henschen och Tallersledt hade åtskilliga betänkligheter aw framställa. Punkten bifolls. Tredje punkten, att till vissa beställningar må kunna utnämnas främmande trosbekännare; och Fjerde punkten, att ätven andra af städernas innevånare än borgerskapet må ega att deltaga i val till borgmästare, — biföllos utan diskussion. Femte punkten, om ändring i åtskilliga grundlagsJ röraude riksstyrelsens förande i vissa tall, antogs eiter en kort diskussion, i hvilken br Hierta talade mot och hr Ekholm för förslaget. Sjette punkten, om riksdags hållande hvarje år, blef ioremal för en lifligare diskussion. — ir Renström förordade förslaget; ansåg att, oaktadt forslaget vid ståndets enskilda sammanträden blifvit vidlyfugt diskuteradt, han dock vid detta tillfälle i korthet borde påpeka de väsendtliga fördelar, som skulle tillskyndas både regeriog och ständer af iörslagets antagande. Äfvenså bemotte talaren de hufvudsakliga invändningar, som från åtskilliga håll blilvit gjorda mot förslaget. Hr Henschen sökte visa, att de ifrågavarande grundlagsändringstorslagen icke voro — hvad hvarje från Kanctitntians-otskottet utoående förslag i detta —————————————— (——————————— —