Ekholm; 1804 Fahlerantz; 1805 Murn, Henschen, Rosn och Hjertström; 1807 Rinman och Hedman; 1808 Ridderstad, Alander, Ekelund, Quiding, Lemchen och Aschan; 1809 Somme: lius ;!;1811 Blanche, Lindeström och Eneqvist 1812 Björck och Dahm; 1813 Hesselgren, Schenström och Isberg; 1814 Witt, Beronius, Bohmansson, Sv. Trägårdh och Kistner; 1815 Wistelius, Berger och Widell; 1816 Wallenberg, Sandegren, R. Trägårdh, Rooth och Lallerstedt; 1817 Åbom, Swartz, Sundvallsson och Ekerot; 1818 Carlsson, Börjesson, Berggren och Brun; 1819 Staaff, Cygneus och Dahlström; 1820 Ljungberg, Bäcklin, Gahn, Rhodin och Lundberg; 1821 Hammar, Holmqvist och Carlen; 1823 Bowin och Låstbom; 1825 Lindström; 1826 Ditzinger, Stråle, Ekman och Hultman; 1828 Sundin; 1832 Falhem. Skarpskyttekårernauniform. På allmän sammankomst i sondags beslöt Örebro skarpskyttelorening att, med bibehållande tillsvidare af de nu anvanda uniformsplaggen, antaga en annan uniform att införas alltettersom enhvar skaffar sig nya uniformspersedlar. Sålunda blir rocken muskusgrå och till snitten lika med Stockbolms skarpskytteförenings. De blå byxorna, nära lika Stockholms, bibehållas. Äfven hufvudbonaden ändras. Man antog mössa i likhet med armeens modell med länets kneppar, nationalkokard och kompanimärke. Gradbeteckningen flyttas till mössan och utgöres af 1, 2 till 3 smalare eller bredare, guldränder kring mos-ans öfverkant. Kappa blir af samma farg som rocken och till snitten nära lika Stockholms. En stad på landet. Strengnäs landsförsamling har till ordforande i sin kommunalstyrelse valt rådman Arnberg. Han har alsagt sig förtroendet, alldenstund han är stadsbo. Men landstörsamlingen har formligen beslutat att ej godkanna afsägelsen, på den grund, att Strengnås stad är belägen inom landsförsamlingens område. Katekesläsningen. Eforus i Linköpings stift bar anmodat rektorerna vid elementarlåroverken i stiftet att tillse, det de ynglingar, hvilka vid läroverken hädanefter inskritvas, städse må blifva forsedda med sådana katekesupplagor, i hvilka bibelspråken finnas intagna i onlighet med kyrkobibeln. — Med rätta yttrar härom Nerikes nya Allahanda: Detta är alldeles i kostymen. Genom att låta barnen lära sig utantill spräken sådana den oefterrättliga bibelofversättningen har dem, närmar man sig ytterligare katolicismen, hvars rätt-trogne också begagna ett obegripligt språk för sina utanlexor. Latin och bibelsvenska hafva otvifvelaktigt släguycke. Ett godt kan Linköpingsbispens ukas medtöra, att neml. i sin lilla mån medverka att öppna ögonen på dem, som ännu försvara katekesutanläsningen. Motoorologiska lakttagelser.