Om fröken Aug. Bornholdt såsom sångerska äro, såsom vi sörut påpekat, omdömena särdeles stridiga. I gårdagens tidning meddelade vi norska Aftenbladets berömmande yttrande om hennes i Kristiania d. 24 sistl. November gifna kyrkokonsert. En kritikus har nu uppträdt i Morgenbladet och meddelat henne ungefär samma orlofssedel, som Norrköpingskuriren förut gifvit henne. Han yttrar bland annat: Den första och billigaste fordran man kan hafva på en sångerska, hon må vara konsertsångerska eller icke, är på en god ton. Jag talar icke här om en skön ton, ty denna är liksom en högre potens af den förra. Den goda tonen omfattar på långt när icke begreppet af den sköna, under det en skön ton icke är tänkbar utan att hvila på grundvalen af en god. Froken Bornholdt har deremot i sin stämma, nästan. genom hela dess omfång, en så starkt utpreglad biklang af genljud, att man förvånas öfver, huru kritiken kan hafva lemnat ett så betydligt klangfel oanmärkt. Värst gestaltade det sig under portamentot, isynnerhet på en större intervall: det var då icke så olikt en tupps galande. Om föredrag, uttryck etc. kan man förnuftigtvis ej tala vid en så väsendtlig brist i tonbildningen. Det må emellertid blifva metodens sak att bortskaffa denna oskönhet. Förmår den icke det, då är fröken Bornholdts lefnadsställning icke en sångerskas och allraminst en konstsångerskas. Beklagligt skulle vara, om detta fel ej kunde afhjelpas; ty i afseende på kraft, fyllighet och omfång eger hon ett instrument, hvaraf mycket borde kunna göras— Slutligen anmärkes äfven, att man ofta märkte ett famlande efter rätta tonhöjden och att texten ej kunde urskiljas. En sak säges hafva blifvit väl utförd, nemligen öfvergången i pianissimo på en uthållande ton, men detta manår gjordes allt för ofta bruk af, då det repeterades 5 å 6 gånger i samma nummer, Södra stambanan. I dessa dagar har ytterligare en ny station blifvit öppnad å södra stambanan, neml. Liatorp, belägen 14 mil från Malmö och 12, mil från Elmhult, som förut var den nordligaste stationen. Expositionsbyggnadens i Karlstad tak skall redan omtäckas, denna gång med hyflad spån. Kommunal-tyrelserna. 1 Norrköping har man bestämt stadsfullmäktiges antal till femtio, hvilka ej skola väljas efter kretsar utan genom samfälda val. Heder för husbönder och tjenare. Hos majoren frih A. H. Bennet på Rosendahl i Skåne finnes en hushållerska, som nu tjenat