Konnetabelns värdinna ) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonxales. slöfvers. fr. Franskan.) — Ni skulle icke föra det språket, utropade Didier, om ni visste hvad straff man ämnar hjelten vid Marignano, sotu återvände till sitt fädernesland med lagren på pannan och konnetabelssvärdet vid sidan. Jag, jag kan säga er det, ty jag har hört det: De skola instänga honom i en jernbur och i denna föra honom till Paris genom städer och byar. Qvinnor och barn skola under vägen förfölja honom med hån och stenkastning. Konungens legodrängar skola försticka sig ibland hopen och ropa: Död åt förrädaren! och i någon obemärkt vrå skall ett bösskott, afskjutet af någon okänd hand, fälla den tappre konnetabeln i hans bur. Mr de Bourbon tycktes försjunken i ett djupt eftersinnande. — Jag tror, min junker, afbröt Pompårant, att spjälorna till konnetabelns tillämnade bur ännu icke äro smidda annorstädes än i er egen unga hjerna. Didier rodnade af harm. AAA—