samtlige tullpligtige artiklar, och då det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida Kongl. Maj:t komme att meddela tillstånd, att Vågafgift eller deremot svarande afgist under annan benämning finge läggas å sådana artiklar, som enligt 1835 års tulltaxa icke förtullades efter vigt, skulle, med bibehållande af en-procentsberäkningen å tullbeloppet, förenämnda kassa-artiklar komma att bära icke mindre än 192:delar af hela den af komiterade beräknade afgiften på återstående tullpligtige artiklar. Om nu till undvikande at ett orimligt vidlyftigt arbete för uppbördsmännen och stort omak för de trafikerande, återstående J:del eller eirka 3,000 rdr (motsvarande t. ex. en förhöjning af 113 öre pr ctr å artikeln Råsocker) äfven komme att betunga oftanämnde kassa-artiklar, tror jag icke att härigenom någon orättvisa beginges, då varun härigenom alldeles omärkligt fördyrades för konsumenten, och då det i alla hänseenden är omöjligt att åstadkomma en jemn fördelning eller ett lika förhållande emellan ifrågavarande afgifts belopp och hvarje varas värde. Afgilternas benämning kan väl icke vara af någon synnerlig vigt, men jag har i mitt förslag bibehållit benämningen Vagafgift, emedan staden den 4 Juni 161 af Konung Gustaf II Adolf på denna afgift erhållit privilegium, hvaruti det välbetänkt heter, att staden kan efter lägenhet öka eller minska samma afgift. Staden torde derföre, för den förmenta fördelen att hafva alla trafikasgisterna sammanforda under en benämning, icke böra afsäga sig ett så vigtigt privilegium, hvaraf staden kan draga en bestämd fördel, som eljest vid ofta återkommande tillfällen måste sökas och måhända icke alltid kan erhållas. Betraktar man ifrågavarande trafikafgifter icke såsom personliga bidrag eller uppoffringar, så torde desamma med skäl kunna bestämmas till de obetydligt högre belopp, som jag tagit mig friheten för en och annan artikel föreslå, enär dessa ändock i förhållande till varans värde blifva högst obetydliga och endast drabba varan, som härigenom omärkligt fördyras för konsumenten. Icke länder det i sjelfva verket till någons båtnad, om dessa afgifter bestämmas till 5 eller 10 öre lägre pr centner, eller till någons tunga, om de lika mycket höjas — endast de bestämmas så, att konkurrensen från andra platser icke blir besvärlig och att de icke föranleda till en på omvägar verkställd import. Om äfven rikets öfriga större stapelstäder icke belade importen med några trafikafgifter, så behöfver Göteborg likväl icke frukta att de härstädes föreslagna ringa pålagorna skulle hindra dess rörelse. Göteborgs utmärkta läge, dess samlade kapitaler och dess köpmäns erfarenhet betinga vida större fördelar än besparingen af dessa obetydliga pålagor; och om endast de skrankor och hinder, hvarmed rörelsen till en del ännu hämmas, borttagas, så skall Göteborg nog veta att i en framtid häfda sitt anseende som rikets förnämsta handelsstad. Jag kan här icke underlåta att uttrycka min förundran öfver att hrr komiterade kunnat föreslå den blifvande afgiften å Toppoch Kandisocker (begge artiklar af ungefär 3:del högre värde än Råsocker) till 40 öre pr centner, och funnit att densamma skäligen bör dertill bestämmas men derjemte äfven ansett och föreslagit Åatt nu gällande afgiftsbelopp å Råsocker (114 öre) sänkt till närmaste hela öretal eller 11 öre, med skäl kan bibehållas oaktadt en nära fyra gånger så hög afgift bestämts för Toppoch Kandisocker, emot Rasocker. Att hrr komiterade häri begått ett stort misstag och alldeles förbisett det ursprungliga ändamålet med dess tillsättande, eller au söka hitföra de nu på omvägar skeende förtullningarne ligga för öppen dag — ty de borde minst varit okunniga om att den utväg, som står hvarje Göteborgarc öppen, att på annan plats låta förtulla sin vara och derigenom undandraga sig afgift hit till staden, kosta: mindre än hälften af de föreslagna 40 öre. Den närmaste följden, om hrr komiterades förslag i denna punkt gillas, torde derföre blifva den att ickt allenast Toppoch Kandiutan troligen äfven all: slag af raffineradt Socker komma att för Göteborg importörens räkning förtullas på andra platser och sta den skulle då få vidkännas en minskning i de af hn komiterade beräknade inkomster, — en minskning ickt mindre än 16,600 rdr årligen. Importen hit af all: slag raffineradt Socker utgör neml. 17,000 ctr, hvarso i tull betalas 221,000 rår. Förlusten blir derför: 5 proc. tolagsersättning härpå, rdr 11.050, ökad med Brooch Kaj-afgiften å 12,000 ctr å 40 öre rdr 4,800. nn ov å 55000 , 2153 on 750. 5,550 ler 16,600 rdr. Att dessutom just Toppsocker, bland alla de ar tiklar, som förut drabbats af stämpelpenningar, så uteslutande blifvit framhäfda för att i stället f stämpelpenningarne (som, såsom oeftergifligt vilkor f trafikens hitåterförande föreslagits att afskaffas) bela stas med en oproportionerlig hög afgift, under annar benämning; torde snarare få betraktas som en god: tycklig än en skälig bestämning. Betydelsen af en transitorörelse öfver Götebor och de dermed förenade fördelar äro så stora, att in gen afgift, om än så låg, borde besvära densamma Tvärtom är hvarje främjande af denna gren af rörel sen af så oberäknelig vigt, att de underordnade upp offringar, som bestå i tillhandahållandet af några kost nadsfria magasiner, aldrig borde tagas i betraktande och en rikligare ersättning, än den af hrr komiterad föreslagna transitoafgiften, skulle utan tvifvel erhålla i den ökade skeppsfart och jernvägsrörelse, och der med förbundne billigare frakter, som en tilltagand transitorörelse ovilkorligen måste medföra. Slutligen tar jag mig friheten föreslå, att det för åldrade stadgandet om dubbla vågpenningar för ick borgare eller burskapsägande i staden måtte, såsor orimligt, försvinna. Göteborg d. 17 November 1862. Eduard Heyman J:r.