vifvel, att på Greklands bållning beror i lenna stund högligen civilisationens och frihetens öde för långliga tider; de uppskatta sannolikt den stora vigten för Enaropa, att genom eller jemte Grekland i sydöstra hörnet it vår verldsdel upprättas en stark stat, wäkig att emotstå den slaviska påtryckningen. Många bervifla grekernas formåga att kunna utföra ett så vigugt uppdrag som detta i mensklighetens stora drama; men då nationer långa drag och begärligt inandas stora natnala förhoppningars och srihetens klara luft, renas oftast deras: förut tjocka blod och hela deras kropp ombildas snabbt. Kanske skall det gå på detta sätt med Grekland — i civili-ationens intresse önska vi det. Väl är emellertid tillsvidare, att Englands eget intresse härvidlag går hand i band med civilisationens, så att det fortfarande skall at alla krafter söka hålla bollverket uppe på detta håll; må det: blott sjelft vilja i ud atstå från vissa ensidigt egoistiska planer, hvilka annars skola minska tillgifvenheten för detsamma, och dermed äfven dess egen kratt. Det kan jemväl antagas för visst, att grekerna ej särskildt fästat sina ögon på någon viss furste, hvars val skulle bli i uteslutande franskt intresse. Frankrikes mot nationalitetsidgerna fient-J. liga politik i Italien, och dess envisa tillbakavisande derstädes af ett folks varmaste och äfven mes: berättigade önskningar återverkar antagligen som. en Nemesis i den grekiska frågan. Ett felsteg i politiken medför alltid sina obehagliga följder, och Frankrike skall derföre utan tvifvel i ännu många andra frågor komma att lida af sitt misstag på den italienska halfön, Det skulle i annat fall varit en angenäm tanke nog, att se Frankrike i östern under sin skyddsfana förena de kristna, hyfsa dem, ingifva dem tankar om sitt eget menniskovärde och af dem bilda den mäktiga stat, som det är önskligt, att Grekland nu grundlägger genom att på frihetens och allmänbildningens grundval böja sig sjelf öfver sina grannar och säme delst gifva sig den mäktiga tilldragningskraft, hvaraf den nyare tiden företer så många exempel: Att en sådan politisk tanke om Frankrikes stora mission i Orienten i denna stund förherrskar hos dess liberala statsmän, är otvifvelaktigt; men de ega för närvarande intet hopp om framgång åt sina planer, ty den romerska frågan ligger som en biack kring franske kejsarens fot, och skall hindra hans verksamhet öfverallt, tills han med sin forna energi beslutar att slunga bojaun ifrån sig. Det berättas, att engelska regeringen bland andra furstar, som hon tillbjudit sitt understöd vid ofta nämnda kandidatur, äfven vändt sig till prins Oscar af Sverige, men att han afslagit anbudet. Greklands krona är visserligen i denna stund ej afundsvärd, men den kan äfven vara en god och storartad spekulation. H. K. H. har dock måhända en stor framtid äfven häruppe i Norden att i sin mån arbeta för. Skandinavien skall vara honom tacksamt för det han föredragit att egna åt dess utveckling sina krafter. Ryktets sanningsenlighet har mån intet skäl att betvifla. . Emellertid har prins Alfred af England, det engelska partiets kandidat i Grekland, med linieskeppet St. Georges begilvit sig till Korfu, der han tros skola inträffa i dessa dagar. Denna resa kan betyda mera än ett schackdrag. Drottning Victoria är dock mycket ovillig att lemna sin käre son åt ett så oroligt folk; men Palmerston söker öfvertala henne och skall kauske lyckas utverka hennes medgifvande. Gamla fördrag af 1832 binda emellertid engelska regeringen, såsom en af skyddsmakterna, hvilka enligt dem ej ha rättighet att uppställa egna kandidater. Dessa fördrag vill England nu ha bort och fordrar derföre non-interventionsprincipens tillämpning i hela sin utsträckning uti den grekiska frågan. Betecknande i detta afseende är emellertid en ledande artikel i den ministeriela tidningen ÅGlobe, hvilken tyckes ha för afsigt att varna mot hertigens af Leuchtenberg (Rysslands kandidat) val till konung, men äfven bestämdt framhaller, att grekerna skola hafva den fullkomligaste frihet i valet af sin tillkommande konung, och anser Greklands nuvarande ställning särdeles lämplig för nom-inserventionsprincipens användande. Ingen har rättighet, säger bladet, att framkomma med invänningar mot den af grekerna valda konungen, såframt icke otvifvelaktiga, rättvisa betänkligbeter kunna resas mot den valdes personlighet; men grekernas blifvande ståndpunkt inom den allmänna meningen i Europa skall väsentligt bero af deras puvarande förhållande, af valet af deras konung och af den politik, som den valde konungen skall inslå i både inre och yttre förhållanden. Man må Hoppas, att grekerna ej skola lyssna till dem, som söka öfvertala dem att tro, det deras väg går genom den store grannens: gebiet. I sjelfva Grekland sprida sig demonstrationerna för den engelske prinsen och antaga en allt större karakter. Det är af intresse, att se denna stormakternas rivaliserande täflaa. Underrättelserna från Paris äro af egenÅA an talan 28 una sidan mald mans