jag sruktar nästan, att den icke skall uppfyllas förän krigets sackla lyst öfver mitt nu så fredliga hem. Hvad det dock är för en forunderlig tanke Europas diplomater hafva fått, att om än Slesvig icke af statsrättliga skäl hör till Tyskland, det dock i nationelt hänseende hör dit; jag bor nu här midti landet och hör aldrig ett tysk ord, har tvärtom så temligen glömt den fördigbet att tala tyska, som jag för 15 år sedan på en resa i Tyskland förvärfvade mig. Det är för öfrigt sällsamt nog att så der det ena året efter det andra beständigt höra ordet krig och ryktet om krig, som våra sydliga grannar ideligen äro så goda att genom villiga agenter utbreda här i gränslandet; det säger sig sjellt, att det skall blifva en allvarlig tidning synnerligen för dem, som äro närmast vid dörren, vär det engång kommer, och när man som jag sitter med en stor familj, skall det helt visst blifva tunga tider, men genom de många årens falska rykten har man blifvit så förhärdad och likgiltig, att man i detta hänsoende ingenting tror, innan man ser det. Men det finnes någonting annat som jag tror på och det år Nordens enbet, och jag gläder mig åt denna to utan att jag egen hgen vet eller ser sättet, hvarpå den må åtadkommas. Dertill hotves der andra hufvuden och andra händer och framför allt må oss dertill beredas lägliga tider här uppifrån; men det kommer nog; det ligger i tidens anda, ide ens egen sanning sor det med sig, och diplomatien kommer att omsider gå i dess tjenot Dortor är det likväl ingalunda säkert, av de! nuvarande slagtet kommer att upplefva det En sak har deta upplefvat, och det är av med broderligt sinne och hjerta mota hvaran dra, och på den vägen halva vi motts, kärt vän; så skall dock icke värt möte bortdo likz hastigt som klockljuden i den dallrande luften men åtminstone halva en liten efterklang i des sa rader. Ni är förmodligen lös och ledig oct mera mobil än jag; när ni derför en gång så lust och tillfälle att se Danmark intill Ejdern eller åtminstone den del deraf som ligger Ej dern närmast, så skall ni vara hjertligen väl kommen i min prestgård; jag har en alskelit hustru och fyra snälla barn: det är min rike dom; barnen, ända till en gosse på tre år sjunga: Kung Carl den unge hjelte och Fri Söderstrom, med mycken glädje — — — —