Det andra skottet var äfven af 151 d:s vigt laddadt i bomben med samma explosionssats och afskjutet med samma krutladdning från kanonen. Bomben träffade den mellersta 5 tum tjocka plåten i dess öfre kant och, liksom den förra, trängde igenom alla hinder samt kreverade innanför. Denna gång exploderade den synbarligen, då den trängt alldeles igenom plåten, splittrande något af teakbeklädnaden, men anställande föga mera ondt med de ktycken, som på ett eller ett par ställen med mera styrka träffat det timmer, som utgjorde lådans botten och sidor. Men den eaplittrande verkan uteblef likväl ännu och man hade samma rena, lätt igenpluggliga hål som det första. Det tredje försöket anställdes med en gjuten, ihålig, flathöfdad kanonkula, vägande 130 dz. och utan någon explosionssats. Denna aflossades för att visa den ofantliga öfverlägsenheten hos mr Whitworths stålprojektiler öfver de af gjutjern förfärdigade projektiler, som hittills begagnats vid försök med Armstrongs och andra kanoner emot pansarplåtar. Resultatet af detta experiment var afgörande. I stället for att genomtränga plåten, slogs kulan i stycken emot densamma, och uppref endast en remna af omkring två tums djup; denna verkan var i sjelfva verket ej större än den Armstrongs 100-pundare utöfvat och till stor del af samma skäl: att, då den gjutna jernkulan en gång brutits, den ögonblickligen förlorar i sina stycken den styrka som hon hade, då hon träffade med hela sin massa. Det fjerde försöket gjordes med en 130-pundig stålbomb, laddad med blott 3 34 g. krut och afskjuten från samma kanon på vanligt afstånd och med 27 cb:s laddning. Denna bomb gick liksom. de förra genom allt och sprang sönder innanför, men den uträttade ej heller mera hvarken i afseende på sin explosiva styrka eller. i hänsyn till det hål den borrade. Det femte och sista experimentet, som vidtogs med 120pundaren, gjordes med en fast stålkula af 130 cå vigt, hvilken äfven trängde genom skifvan och föll in i lådan, om vi så få säga. Försöket fortsattes derefter på 600 yards med 70-pundaren. Detta experiment betraktades med stort intresse, emedan 70-pundaren, som väger mindre än 4 tons, är isynnerhet lämplig för begagnande om skeppsbord, såframt dess genomträngande kraft kan göras i stånd att verksamt genomborra jernfregatter. Det första försöket visade, att i detta afseende, äfven på 600 yards, den förmådde nästan lika mycket som 120-pundare, hvad angick genomträngningskraften. Kanonen alsköts med 13 då:s laddning, bomben vägande 81 eC och med en explosionsats af 31 (L. 12 uns krut. Bomben träffade den öfversta eller 4!(; tum tjocka Warrior-plåten, som hade samma teakbeklädnad som de andra plåtarne, och trängde genom skifvan, med undantag af den inre plåten, samt kreverade i trädet, som det splittrade uppåt. Denna senare omständighet hindrade den fullstän diga explosionen af krutet. En ny bomb aflossades med bättre resultater; den trängde genom plåten och gjorde mycket mera skada i teakträdet, men åstadkom ej värre hål än de föregående, och sammaledes med det tredje och sista skottet. För att uppskatta vigten af denna del af experimentet, måste man ihågkomma, att andra kanoner, slätborrade eller refflade, hafva afskjutit kulor af nära 900 (å.vigt med enkla laddningar på 200 yards emot dylika plåtar, utan att mer än bugta eller på sin höjd bräcka dem, men aldrig tränga igenom. Här deremot slungade en 70-pundare på 600 yards sin bomb rakt igenom. Då sir William Armstrong för några månader sedan afsköt sin 150 6å:s steriska kula emot Warriorskifvan, gjorde denna kula, fastän den icke trängde igenom plåtarna, dock mera skada, genom att splittra dem, än mr Whitworth åstadkom i går med sina 150 fjd:s bomber. Sir William Armstrong begagnade likväl 50 a krut på 300 yards afstånd, mr Whitworth deremot blott 27 2. krut på 800 yards. I det hela taget, var resultatet af dagens experimenter en stor triumf för Whitworthsprojektilernas både form och material. Mr Whitworth har nu bevisat, att han kan slunga bomber genom jernplåtar om 5 eller 51; tums tjocklek, och ej allenast genom plåtarne, utan äfven genom teakbeklädnaden och den inre plåten. Detta är verkligen ett beundransvärdt resultat, och ett stort framsteg är vunnet, men det skall ingalunda bli det ci Q2.