en kris, hvilken tilldämt en af de rikaste källorna till den allmänna välmågan och underkastat de stora medelpunkterna för industrien och arbetet de svåraste pröfningar. Som ni vet, ansågo vi vid stridens utbrott det vara vår pligt, att iakttaga den strängaste neutralitet i öfverensstämmelse med de andra stora sjömakterna, och kabinettet i Washington har många gånger erkänt den redlighet, hvarmed vi fullföljde det mål, vi föresatt oss. De åsigter, som då ledde oss dertill, hafva blifvit oförändrade; men denna vår neutralitets välvilliga karakter måste, långt itrån att påtvinga makterna en hållning, som skulle likna likgiltighet, snarare sporra dem att visa sig nyttiga för båda parterna, genom att förhjelpa dem ur en ställning, som åtminstone för ögonblicket tyckes sakna utgång. Från krigets början har mellan de stridande visat sig en jemnvigt i styrka, som alltsedan nästan oafbrutet bibehållit sig, och efter all den bludsutgjutelse, som egt rum, befinna de sig nu i en ställning, som i så fall ej undergått någon verklig forändring. Intet berättigar oss till att under närmaste tiden vänta mera afgörande militära operationer. Enligt de sista upplysningar, som ingått till Europa, befinna de båda armeerna tvärtom sig i en ställning, som hvarken tillåter den ene eller den andre att mom kort tid erhålla fördelar, hvilka äro tillräckliga för att definitivt komma vigtskålen att sjunka och påskynda fredens afslutande. Alla dessa omständigheter tillsammantagna häntyda på fördelen af ett vapenstillestånd, mot hvilket dessutom under nuvarande förhållanden icke heller reser sig något hinder af strategiskt intresse. Den gynnsamma stämning för freden, som börjar visa sig såväl i Norden som Södern, kan å andra sidan understödja de steg, som möjligen skulle bli tagna. Kejsaren har dertföre ansett, att anledning skulle förefinnas till att erbjuda de krigförande sjömakterna välvillig tjenst, och H. M:t har ålagt mig att derom göra H. britiska M:t såväl som ryska hofvet förslag. De tre kabinetterna må derföre, såväli Washington som hos de konfedererade staterna, söka åstadkomma ett sex månaders vapenstillestånd, hvarunder hvarje fiendtlighet, såväl direkte som indirekte, tillsvidare skulle inställas både till lands och sjos, och hvilket i nödfall skulle kunna bli ytterligare förlängdt. Jag behölver knappast göra er uppmärksam derpå, att dessa meddelanden från vår sida icke innefatta någon dom om stridens upprinnelse eller utgång, och ej heller någon tryckning på de underhandlingar, som man hoppas skola bh inledda till förmån för vapenstilleständet. Vår roll skulle uteslutande inskränka sig till au undanrödja hinder och icke intervenera utan efter den af de båda partierna gjorda bestämmelsen. Vi anse oss, kort sagdt, ej kallade att föregripa, utan tvärtom att förbereda lösningen af de svårigheter, som hittills motsatt sig ett närmande mellan de krigförande. Skulle icke öfverensstämmelsen mellan de trenne hofven dessutom lemna en tillräcklig borgen för deras afsigter och gifva deras åtgärder en slående pregel af opartiskhet? Då de handla i öfverensstämmel-e, törena de alla de vilkor, som egna sig till att bäst ingifva förtroende: kejsarens regering genom de qvarstående traditionerna om den franska politiken med hänsyn till Förenta Staterna; England genom gemensamhet i härkomst, och tyssland genom de vänskapsbevis det ständigt gifvit kabinettet i Washington. Skulle utgången icke rättfärdiga de trenne makternas förhoppningar, och skulle stridslusten få öfverhand öfver klokheten i deras råd, så skall försöket det oaktadt ej vara mindre ärofullt för dem. De skola derigenom hafva uppfyllt en pligt, som menniskokärleken särskilt påbjuder i ett krig, der lidelsen försvårar för båda motståndarne hvarje direkte försök til underhandling. Detta är det värf, som den allmänna rätten tilldelar neutrala, på samma gång den föreskrifver dem en sträng opartiskhet, och de skola aldrig ha gjort ett ädlare bruk af sitt inflytande, än genom att använda det till att söka sätta en gräns för en strid, hvilken vållar så många olyckor och hotar så många stora intressen öfver hela verlden. Slutligen skall detta försök, ätven om det skulle förbli utan ögonblickligt resultat, kanske likväl icke vara alldeles onyttigt; ty det kan bidraga till att befrämja stämningens tendens till försoning och sålunda påskynda det ögonblick, då fredens återvändande blir möjligt. Jag beder er i H. M:ts namn framlägga dessa betraktelser o. s. v. 0. 8. v. Såsom nämndt, hafva England och Ryssland båda afbojt förslaget, men det kan måhända intraffa, att Frankrike nu sjelft tager steg i mäklingsriktningen, ty franske kejsaren har antagligen väl beräknat ställningen, innan han velat framkomma med och offentliggöra