mäktigare inflytande, ej förmår värna sig mot katolicismens intrång, och isynnerhet har det katolska presterskapet, sedan det bekanta biskopliga mötet i Rom detta år, visat en allt häftigare ifver och ofördragsamhet mot protestanterna, hvilka i predikningar och vid andra tillfällen stämplas såsom otrons och revolutionens förkämpar. Hvad särskildt förs. i Lyon angår, så är dess tillstånd derigenom betydligen. försvåradt, att många af dess medlemmar, tillfölje af sin fattigdom, måste anlita katolska barmhertighetsstiftelser och hospitaler samt för sina barn anlita katolska skolor. — Såsom ett exempel på vådan häraf, anförde tal. ett fall, som meddelats i ett till Styrelsen ankommet bref från Lyon, rörande en å ett hospital liggande sjukling, hvilken endast genom döden befriades från de omvändningsförsök och hotelser, för hvilka han var utsatt at de dervarande barmhertiga systrarne. Det fanns alltså för Styrelsen herrskande skäl, att för denna gång genom öfversändande al den lilla understödssumma, som kunde för ändamålet disponeras, visa den nodställda förs. sivt deltagande. Gustaf-Adolf-Stiftelsen hade under året vunnit 3 nya ledamöter, så att antalet af dessa nu utgör 220 st. Sedan tal. afslutat sin berättelse med en varm uppmaning ull allmänheten att fortfarande med intresse omfatta stiftelsens ändamål, foretogs val at revisorer för innev. år, hvarvid grossh. Olof Wijk återvaldes samt adjunkten mag. C. O. Bredberg utsågs. Härefter upplästes af stiftelsens tyske sekreterare, prosten C. Prehn, en berattelse för sistl. året, uti hvilken lemnades en öfversige af den tyska Gustaf-Adolfs-stiftelsens verksamhet under samma år. Af denna erfor man bl. ann. att beloppet af de utdelade understoden änyo hade ötverstigit alla föregående urens. Det hade neml. för är 1861 utgjort icke mindre än 165,000 thaler, med hvilka 578 församlingar blitvit bisprungna, — en ansenlig stegring i jemforelso med de 50 thaler, hvarmed under törsta irut af stiftelsens tillvaro 2 törsamlingar blifvit understödda. Ofvannämnda betydliga summa hade utdelats icke allenast i Tyskland, utan ärven ull församlingar i Amerika, Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Portugal, Ryssland, Schweiz och Turkiet. Haretter höll domprosten d:r Wieselgren högtidstalet för aftonen, hvari han, efter en längre inledning och en kort rekapitulation af hvad han vid fyra sorgående liknande iillfällen yttrat om Lutherska kyrkans företräde framför den katolska, nu afslutade detta med en efter vanan sulllrik undersvkning om ratta upphofvet till de mest framstående egenhetorna i den katolska kyrkans lärosatser och inre organisation. I korta men sakra drag framlades de mest oemotsägliga bevis på det hedniska (så väl okristliga som ojudiska) ursprunget af påfvedömet och hierarkien, klosterväsende, helgondyrkan, samvetstvång och religlonstförtöljelse m. m. Skada blott atv talaren, töreträdesvis i den inledande sframstallulngen om vär kyrkas nuvarande ställning, alltför ofta och tydligt visade, huru litet han besinnat alt en stor mängd af de dogmer, som våra symboliska böcker lånat tran kyrkomotena och katolikerna, lätteligen kunna blifva misstänkta för ett liknande upphof. Hade han så gjort, skulle man icke 1 hans offentliga föredrag stötas af detta otvermodiga och etter utseendet kärlekslosa tördomane al olika tänkande, hvilka likväl måhända i hjertats tro äro lika täckeliga för den allseendes öga. Etter en af prosten Prehn läst bon, alslutades akten med den store Gustat Adolts herrliga psalm n:o 378 i Svenska Psalmboken, hvars andra och tredje verser under direktör Sandströms ledning syrstämmigt afsjöngos alt laroverkets ungdom. Såsom ett fel i de för öfrigt särdeles törtjonstfulla anordningarne for aftonen, torde med skäl kunna anmärkas, att ingen af talarna uppträdde i katedern, hvilket hade till följd att en stor del af åhörarne reste sig upp från bänkarne för att bättre höra. Funnet lik. Igår vid middagstiden upptogs ur elfven vid Qvillebäck af färjkarlarne Persson och Pettersson liket efter en okänd mansperson, som var iklädd rock och byxor af engelskt skinn samt stöflor, men saknade hufvudbonad. Liket förvaras i sf. d. stadshaktets likrum, dit det blifvit affördt. En elakartad sjukdom har, enl. till