Åf4 drl AHHUUHnOCJå Åegeringen, gillar sJeltva Times icke don föreslagna bemedlingen, som bladet ej tror skola leda till några resultater, och uttalar derjemte, i strid mot de franska tidningarne, den öfvertygelsen, att Rysslaud ej skall visa synnerlig lust att biträda förslaget. Morning Post, som för sin gamle Palmerstons talan, yttrar sig om frågan bl. a.: Det är tydlligt, att de, som gerna skulle vilja se Europa uppträda som mäklare, drifvas al sin önskan efter upphäfvandet af sydhamnarnes blockad. Derifrån hoppas de få bomull. Men upphäfvandet eller afbrytandet af denna blockad betyder fri inoch utförsel af allt hvad Södern vill sälja eller har lust att köpa. Om Europa skulle vara hugadt att mäkla, så skulle det ej kunna föreslå några fredsvilkor, helt enkelt dertöre att hvarken slafveriet eller gränsfrågan på något sätt närmats en lösning inom den allmänna meningen i Norden eller Södern. Men en europeisk bemedling, for att så småningom minska deuna svårighet och uppnå blockadens inställande, skulle antaga formen af ett förslag till vapenstillestånd i stället för en plan till ogonblicklig pacifikation, i hopp att under tiden och så småningom komma till en lösning af de terruoriela och politiska stridsfrågorna, så är det helt säkert, att Norden skulle vägra uppbäfva blockaden. Ett vapenstillestånd kan alltid sluta med töornyande af kriget. De stridande parterna kunna under torhandlingarnelopp åter bli osams, så att en ny brytning blir soljden. Med denna möjlighet för ögonen skulle Norden icke kunna gora något så sjeltmördande som att upphäfva blockaden at sin mot-tändares hamnar. En sådan åtgärd skulle sätta Södern i stånd, att förskaffa sig alla de materialier, som det kunde behöfva vid ett nytt utbrott af fiendtligheterna. En i New-York utkommande tidning uttalar sig på söljande oforbehållsamma sätt ansående förhållandena i Norden: Det skulle vara en dårskap att förneka, att det dvallika uillständ, som rådt inom Molellans armå efter slaget vid Antietam, har gagnat fienden mera än en eller ett par större segrar i sälvet. Befolkningen i Norden har gripits af den djupa modlöshet och misstämning, den blaserade likgiltighet, hvari upprorets vänner från forsta stunden sökt den kraftigaste häfstången för åvagabringande af en törsmädlig tred. Denna blaserade stämning har mera bidragit till reaktionens segrar 1 Pennsylvanien, Ohio och Indiana än man sjelf vill medgifva. Icke minst grundad är truktan för den demoraliserande verkan, som denna orörlighet skall utöfva på sjeltva armåen, och det är ej underligt. Huru kan sionet bibehålla sin spannkraft, huru kan entusiasmen finna den nödiga näringen, när det med hvarje dag blir allt tydligare, äfven för de kortsyntaste och tillitsfullaste, att landets härförare alldeles icke önska någon afgörande seger? Det enda slag, efter hvilket MOlellan ej dragit sig tillbaka, och hvilket man derföre kan betrakta som en seger, är slaget vid Antietam. De ord, med hvilka ban betecknar detta slags resultater, låta oss kasta en djup blick i hans planer. Maryland och Pennsylvanien äro raddade, skref han. Såkert är, att det evärligen varit hans afsigt att bevara mera än detta, mera än Potomacgränsen åt Norden. Ått vid en skiljsmessa mellan Norden och Södern Maryland med unionshufvudstaden mäste tillsala Norden, och att ett slut på kriget, utan att Maryland tillförsäkras Norden, är omöjligt, detta inser MOlellan mycket väl — och så långt har under alla omständigheter hans lojalitet sträckt sig. Marylands skyddande är innefattadt i programmet-, deremot icke Virginiens eröfring. Om under vinterhvilan ett vapenstillestånd blir sammanflickadt mellan de stridande parterna, så får ej något i militäriskt hänseende omivistadt område ligga emellan — och då måste hela Virginien, kanske med undantag af den förut till unionsdistriktet Columbia hörande delen, fästnipgen Monroe och IIarpers Ferry, vara 1 de upproriskas ego. Så vill programmet ha det, och i denna anda har MClellan handlat alltsedan d. 17 september, eller rättare -agdt underlåtit att handla. I samma anda har Buell i vxestern låtit sig noja med att skydda Kentucky och låtit Braggs arme undkomma till Tennessee, der den kanske med första skall taga Nashville. Ty äfven detta hör till programmet, nemligen att jemväl Kentucky bevaras åt unionen, för att under det vapenstillestånd, som skulle förlängas till nästa presidentval, kunna utöfva ett lyckligt inflytande genom sina ,konservativa tendenser. Genom detta konseqventa utförande af programmet har det nu kommit derhän, att äfven den mest förbländade sangviniker icke mera kan misstaga sig om nalionens kritiska ställning, Det synes — vi säga med afsigt, det synes — som att unionsregeringen slutligen blifvit medveten om denna ki ställning och har för afsigt att slå in på en g Annan väg. Man hoppas åtminstone att detta ir meningen med Buells afskedande och at le i de officiösa telegrammerna från Washing-S. 1anmn UAlA DA KL.