flonom framkastade beskyllniugen om bristande forUseende hos Säval den nuvarande som toregående jutörvaltningen. Man forde nemligen hr Brakel ull ninnes, aut ban sjelt icke sett mycket klarare in 1 ramuden då han för cke längesedan framlade eu orslag till sjötorsvarets reorganisauon. Regeringen nade på den tiden föreslagit hallandet at 8 linieskepp, br Brakel ville hatva icke mindre än 16, och naus misstag var säledes dubbelt storre. Häårpå svarade hr Brakel helt naivt, att han på den tiden icke hade studerat sjovåsendet sa noga som nu. For öftigt torsvarade br Brakel sitt torslag uti ett langre aulorande, tramsagdt med den varma och den trygghet i tonen, som äro honom egendomliga. I ett par punkter bietvo aans motstandare honom också verkugen svaret skyldiga, nemligen då han ganska lyckungt persiltlerade en del vidunderligbever i flottans törvalming — vIisande t. ex. att hvarje upphandling tordrar icke miudre än 28 sorvaltumngsatgäarder — och då han skildrade de missbruk som sta i samvavd med batsmansinstitutionen och huruledes båävsmannen icke blott anvandas till handuangare och uppassare på alla möjliga håll och kanter, utan älven ses på Skeppsbolmen förrätta den idylliska tjensten at barnpigor. Visserligen hördes trån motsidan vackra vitsoru om båtsmännens bild barhet om skeppsbord, men några rätt kraftiga skal syntes oss icke ontva antorda mot br Brakels al gretve Posse varmt understodda påstående, att Sjoforsvaret skulle vara bärtre betjenaut med en mindre, väl ötvad styrka, än med en storre, mindre väl ötvad. Det egentliga grundskottet mot ur Brakels sjötörsvarsplan kom emellertid från lriherre B. A. Leyonhutvud. Hr Brakel vill nu, sasom tilltorene, abucentrera alla kratter på astadkommande at en sjögående flotta som skal hmdra hvarje siendilig lanusuguing på våra kuster. körr ville han tör andamalet en Hotta af liuieskepp; nu vill han eu adan at pansariregatter etter monstret at den franska La Glowe. Örlogsfartyg, tjenliga tor grundare vatten äro honom en styggeise och han kan icke torlava gietve Platen tor uet han forttarande förordar uylikaFrih. Leyonhutvud tästade likväl med nagra få ord husets uppmärksamhet derpå, at detta hr Drakels torslug var nog eusiigt då astadkommandet at en flotta, stark nog att hinura hvarje landsugning, vore ratt och slätt en omoylighet, samt alt ett uttommande al landets alla ressurser pu ett sådant vanmäktigt försok vore högst vauligt tor landets sjeltstandighet, då sådana skepp som La Gloire ej voro iämpliga att navigera vawnen i Malardalen, som etrer all rimlig berakniug mäste blitva vår vigugaste krigsteater, om värt land eu gång blir angripet, och der man an ha oberaknenge gagn af ev flytande vapen. I atseen..e på sakens finansiella sida foretedde sig den egendomliga töreteelsen, atv man tick höra tva konungens radgifvare, om icke just bestämdt motsälla sig hogre anslag än K. M:t askat, likväl mana ull sans emot besmumgslosa anspråk på tolkets tillgaugar. Gretve Platen yttrade for sm del att han visserligen icke skulle ha nagonting emot om det late sig gora alt på 6 år genomtora den plan, som sjo101ISvarskomiten antagit skola eriordra 9 ar tor av verkställas, men han skulle sasom svensk beklaga om denna fördel skuile beholva köpas genom pålaggande at förhöjda tullar, tohakiligen genom ökande at skatter som en gäng blitvit nedsatta. Ätven iroh. Gripenstedt gat, med vanlig utmärkt klarhet, a sin sida hr Brakel en väl behofli torelasning i finansläran. Hr Brakel hade säsom bevis på burn stytmoderligt sjotorsvaret blifvit behandladt, visat huru mycket storre proportion flere andra hutvudtitlar stigit än deu ote. Irib. Gripeustedt ådagalade emelertid, att detta var blott skenbart saunt, enär tillokningarne t. ex. å de aberopade 6:te och 7:de hutvudtidlarne blott voro, hvad högst anseuliga belopp vidkomme, tillokningar blow till sittrorna uppkomma genom torändradt berakumgssätt, utan ett ores okad ast för staten. Med undantag af s:de hufvuduteln, som vuxit betydligt till tvljd af standernas omvärdnad om läroverken, hade militärtivlarne varit de som behott och satt de svorsta tillokmngarne, och den 5:te vore ingalunda vanlottad, då den komme av stiga med 2 millioner. Det vore visserligen ouskligt, ulsade frih. G., om mer kunnat beviljas, men det tinnes äfven andra behof, som ej kunde atvsas, och h. M. hade sökt rättvist afvaga hvad som kunde medgifvas tör dev ena och andra ändamälet. Hr Brakel syntes också ha insett att tillgangarne icke medgitvit wer, då han föreslagit beredande at nya tillgångar genom sockertullens höjande. Med afseende härå erimrade uock irih. G., att ehuru afven han trodde att på denua väg helt omärkligt omkring en million skulle kunna amadkommas, finge man dock icke derat låta torleda sig att anse denna nya skattebörda såsom ej existerande; ty om denna million icke på detta sätt uttages af folket, skulle den ofelbart bilda besparingar och bidraga till samlande af kapital eller på mangtaldiga vägar bidraga att litva industrien. Man borde således icke utan moget öfvervägande pålägga nya skatter. Frågan vore huruvida behofvet vore så påwängande, att man nu borde tillgripa denna yttersta TC