kjelfständighetskänslan ingifva, och utstått svåra pröfniagar samt förluster af både menniskolif och egendom. Men det torde ännu vara tvifvel underkastadt, huruvida man i Europa verkligen kommit till den öfvertygelsen, att Sydstaternas oberoende är så önskligt, att man verkligen vill ernå dette mål. I detta afseende tyckes man i Frankrike (fast dock icke på högre ort) ännu vara obestämd, och doktrinärerna fasthålla vid behofvet för verldsutvecklingen af den odlade stora amerikanska unionen. Dennas söndrande betrakta de såsom ett af de farligaste förebud för den stora vestra republiken. Då ordnandet af Amerikas angelägenheter nu verkligen står på dagordningen, torde det vara lämpligt att här taga i betraktande hvilka skäl de båda sidorna framdraga för sin sak, for eller emot sondringen. Sålunda yttrar i Rerne des deux Mondes en författare af den senare åsigren töljande: Om unionsbandet skulle blifva bestämdt brutet mellan Norden och Södern, skulle det mycket snart gå på samma sätt äfven med de olika stater, som utgöra Norden. IIvar och en utaf dem skulle då endast sästa afseende vid sin egen fördel, under det sydförbundet skulle blifva allt mera enadt genom slafveriets mäktiga band. Det skulle hafva gifvit prof på sin styrka, vunnit en stor trollkralt och det skulle utofva denna tilldragningsförmåga som alltid fäster sig vid framgången och makten, Segrande skulle det utsträcka sina händer ej allenast öfver de nu omtvistade staterna Missouri, Kentucky, Virginien, utan äfven öfver Maryland. Baltimore skulle blifva nederlagsplatsen för alla de främmande handelsvarorna. Englands jern skulle på denna väg komma nästan till hjertat af Pennsylvanien. Hvem kan väl bestämma, om ej denna stat, hvars befolkning kanske icke har mindre motvilja för en fri neger än en slaf, skulle besluta sig för att ingå fred med det mäktiga förbundet genom de skyddsrätligheter detta skulle skynda sig att bevilja? Ty Sydstaterna äro endast fribandelsvänner till följe af sina ögonblickliga behof. Då de väl bhfvit herrar, skulle de framför allt åter bli amerikanare. New-York skulle följa Pennsylvaniens föredöme. Handel år ej sydinnevånarnesak; de skulle behöfva någon för att skuta deras affärer. Samma rörelse skulle efter all sannolikhet gripa staterna i vestern, hvilkas alla utmynningar skulle befinna sig i Söderns händer. Ensamma skulle Nya Englands stater, der den puritanska tron bibehållit hela sitt välde och der hatet till slafveriet är uppriktigt, befinna sig i en isolerad ställning, letvande utaf hvad åkerbruket kunde afkasta och af de hjelpkällor, som deras arbetsamma och talrika maritima befolknings företagsamhetsanda skulle kunna skapa sig. Förutom dessa sex små stater, förutom sannolikt äfven Kalifornien, som har helt egna intressen, skulle den forna Unionen sålunda blifva ombildad, men söderns idåer skulle vara de öfvervägande. Slafveriets förherrligande och utvidgning skulle blifva den gemensamma lösen. Grundadt genom vapen, skulle Sydförbundet framför allt blifva en militärstat. Den slafegande aristokratien skulle hafva vunnit sina sporrar, den skulle ha kännt ärans rus och ej mera vilja underkasta sig någon tygel. Konservativ i det inre, men agressiv utåt, skulle den ej mera sammanhållas såsom fordom af handelsintresset, nordstatsköpmännens kalla och något britanniska bon sens. Med det lif, som fredens återvändande skulle gifva åt affärerna, och den välmåga, som deraf skulle följa, skulle sydförbundet sålunda konstitueradt blifva en stark makt, och de som framför allt önska bibehållandet af en stor stat i norra Amerika skulle kunna egna det sina sympatier, med vilkor likväl att det hade ntsigter till varaktighet. Men deri ligger svårigheten. Man kan uträtta mycket med slafveriet: på kort tid förvärfva en fabelaktig rikedom, liksom fordom på St. Domingo; ställa hela den fria befolkningen under vapen, medan de svarta odla jorden, och med denna underhålla en oproportionerlig kamp, såsom vi an se förhållandet vara i Virginien; men detta är öfvergående ansträngningar, och i längden uttömmer, ruinerar, demoraliserar slafveriet allt hvad det berör. — — Sådana skulle, tro vi, resultaterna blifva af Söderns triumf, om denna verkligen skulle vinnas. Om deremot kampen mellan de båda nu undor vapen stående partierna förlånges,